Vidgade vyer

Vi läser och blir ännu klokare

Etikett: uppgift 2 (sida 1 av 3)

Miljöbeskrivning – Krossat glas

I början av boken utspelar sig allt i en indisk liten by utanför en större stad. Huvudpersonen och hans familj bor i ett rätt så stort hus med en egen trädgård. Det är ingen särskild fattig by utan många går i skolan, bär fina kläder osv.  och det verkar ganska likt så som vi har det här i Sverige.
Men efter några kapitel så blir miljön ganska annorlunda då huvudpersonen och hans bror flyr hemifrån och får bo och gömma sig på en liten ö utanför en stor stad.  På dagarna kämpar dom för att hitta ett jobb och få ihop mat för dagen. De spenderar därför mycket tid på gatorna i storstaden.

En målande beskrivning utav miljön i storstaden som står i boken:  ”Mitt på eftermiddagen kände jag att alla funderingar och tvivel om att vi skulle klara oss i denna ogästvänliga stad tyngde alltför hårt på mina axlar. Dammet, smutsen, de överrullar gatorna, fattigdomen, bristen på gröna fält och öppna platser –  allt i kombination fick min självkänsla att nästan försvinna.” (sid 72).

Jag valde just dessa rader för jag tycker man får en bred uppfattning utav hur huvudpersonen känner sig och uppfattar miljö.

Miljöbeskrivning – Blod rödare än rött

Bortsett från prologen och epilogen utspelar sig boken i Irak, mestadels i stadsdelen Shorga i Kirkuk. Det är i Shorga som bokens huvudperson Casim är uppvuxen. Idag bor han i Sverige, förmodligen i Eskilstuna. I prologen och epilogen befinner sig nämligen Casim tillsammans med sin son på café Barista just i Eskilstuna, vilket får mig att tro att det är staden de bor i. Vädret i Shorga var extremt varmt med mycket lite regn och kraftiga sandstormar. Invånarna var till stor del jordbrukare vilket innebar att vädret slog hårt mot dem och resultatet blev sämre för var år som gick. Bortsett från vädret och skördeproblemen var Shorga en välordnad stadsdel, med fina hus och nyasfalterade vägar. Väster om Kirkuk låg däremot den lilla byn Karresh, som till skillnad mot Shorga var mycket fattigt och stank av sopor. Boken utspelar sig nämligen på lite fler ställen runt om i Irak, Karresh är en av dem.

Jag får känslan av att det är en oerhört tuff miljö som boken utspelar sig i. Det förekommer väldigt mycket våld, framförallt mot barn. I skolan kom daar (träpinnen) fram vid minsta lilla fel. Eleven som skulle bestraffas kunde till exempel tvingas sträcka fram sina händer över skrivbordet och därefter invänta den olidliga smällen. Uppläxningarna slutade ofta i blåmärken och näsblod. Även i hemmen var det vanligt att barnen blev slagna för att läxas upp om de varit olydiga. Vid ett scenario slås en flicka på ett fängelse med ett skärp av den manliga förhörsledaren. ”Slag efter slag slet upp hennes rygg. Hennes skrik gjorde honom ännu mer ilsken. Han andades hårt genom näsa och mun. Blodet skvätte rakt upp i ansiktet på honom, det fick honom att sluta”. Detta var ett stycke jag tagit från sida 209 i boken då flickan blev slagen. Jag tycker verkligen att detta stycke visar hur vårdslöst och hemskt människor kunde behandlas.I flera scenarior beskrivs våld, trakasserier och våldtäkter detaljerat och brutalt. Verklighetsförankringen gör boken oerhört gripande och man kan verkligen sätta sig in i karaktärernas situationer.

Jag har personligen inga egna erfarenheter av den  miljö som beskrivs i boken. Jag har däremot hört talas om hur människor kan ha det i länder som Irak och andra liknande ställen, till exempel genom nyheter och dokumentärer. Det var därför inte en chock över att de levde så tufft, men jag var samtidigt inte riktigt medveten om att det var så brutalt. Jag kopplar även till hur jag hört äldre personer i min omgivning berätta om hur de kunde bli slagna i skolbänken under sin skolgång. Jag är tacksam att våld mot barn idag inte får förekomma i Sverige, vilket det heller inte borde få i något annat land heller.

Ramiz resa – Miljöbeskrivning

Handlingen utspelar sig i 3 olika länder, Tyskland, Kosovo och Sverige. Till en början främst i Essen, Tyskland. En stad Ramiz beskriver som en väldigt mysig och hemtrevlig stad. I början utspelar sig boken på en flyktingförläggning i utkanten av Essen där Ramiz är uppväxt. Flyktingförläggningen bestod av tre tegelhus och en stor barack som inte var direkt hemtrevlig.
I boken på sidan 9 beskriver Ramiz det såhär ´´vi hade det ganska trångt i lägenheten men hos den bosniska familjen ovanför oss var det ännu trängre. De hade sju barn och varje kväll hörde jag hur de flyttade runt möblerna för att få plats med madrasser som de lade ut på golvet när de skulle sova´´. Dessa två meningar besrkiver väldigt kort och bra hur dåligt boendeförhållande de har om man tittar på hur många personer de är och med de väldigt små rum som familjerna har. Detta är också något jag har hört och läst om i tidningarna och hört på nyheterna att det förekommer på  flyktingförläggningar att det inte finns rum för alla, så skulle inte jag vilja bo men jag själv har aldrig varit på en flyktingförläggning och har då svårt att sätta mig in i hur det är att bo så många på en och samma plats, men jag har sett en del nyhetsartiklar och det ser inte ut att vara det bästa alternativet att bo på.

När Ramiz familj efter 13 år som boende i Essen får avslag på deras ansökan om permanent uppehållstillstånd tvingas de skickas tillbaka till Kosovo, vilket är Ramiz mammas och pappas hemland som de själva hade flytt från för 13 år sedan pga. krig.
Fult är ordet Ramiz använder när han beskriver allt han ser när de anländer till Kosovo. Husen var förfallna, en del var helt förstörda med bara murar som fanns kvar. Högar av tegelstenar och murbruk tornade upp sig på gatorna. De låg även övergivna saker som kylskåp, soffor och spisar på gatan. Det är klart att han tycker att det är fult när han kommer till Kosovo om man jämför med fina Essen i Tyskland. Det är rena raka motsatsen i Kosovo mot Essen. Jag själv uppfattar miljön som ganska fattig och orolig då det framgår i boken att det på nätterna är mycket explosioner och skrik, samt många beväpnade män. Jag själv hade inte velat bo i ett osäkert land och ett land där man inte vet om man kommer överleva dagen eller inte.

Ramiz mormor förmedlar flera gånger att de inte är säkert att bo kvar i Kosovo och familjen tar sig i en sunkig liten lastbil en mörk natt ut på flykt i hopp om att komma till bättre miljö och land där det är tryggt och säkert att bo. De visar sig att de kommit till asyl i Malmö. De förs sedan vidare till Norrköping, Laxå, Borås, Vänersborg och sedan Norrköping igen. Norrköping är staden där de bosätter sig, får en lägenhet och börjar i skolan. Och svensk skola om något känner jag till efter 9 år i svensk skolgång.

Miljöbeskrivningar – I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Ombeni är ett ensamkommande flyktingbarn som flytt från kriget i Kongo till Sverige. Hon har bevittnat fruktansvärt våld i sitt hemland, bilder från vad som hänt finns alltid på hennes näthinna. Hemska minnen får man ta del av i boken men även fina minnen från hur hennes liv var innan hon kom till Sverige. Hur olika Kongo och Sverige är, Kongo beskrivs ofta i boken som ett fridfullt land, ingen stress bara en vacker natur med mycket tid till familjen. Medan Sverige beskrivs som ett kallt och mörk land där hon inte känner sig speciellt välkommen. Hon hade chansen att fly och lämna sina yngre systrar till deras öden och tog den chansen, ångesten efter det beskriver hon ofta som om det skulle vara ett straff att hon överlevt.

”Grönt. Skimrande solljus. Ångande frukt, groende frön, sprängande växtlighet bänder sig upp ur den röda jorden. Bananbladens blanka yta, som vimplar i vinden. Majsens rasslande. Maniocens toppskott som skiftar i violett. Mangoträdet bredvid vårt hus. Avokadoträden längre ner i dalen.”(sida 7)

När jag läser detta stycke i boken känns det som att man befinner sig i hjärtat av Kongo, jag få samma känsla som hon beskriver, en plats fullt av liv och växtlighet och ingen stress. Samtidigt som jag får en känsla av fattigdom och våld som också beskrivs målande i boken.

Mina fördomar kommer fram när hon beskriver denna natur. Jag tänker fattigdom, torka och elände när jag tänker på afrikanska länder men samtidigt med mycket glädje. Jag tror att livskvalitén prioriteras annorlunda. Enkelheten, familjelivet och lugnet. Är något vi svenskar kanske borde ta efter lite mer.

 

Mitt liv som halvtidsindian – miljöbeskrivning

Handlingen utspelar sig i USA i Spokane-reservatet. Spokane-reservatet är ett indianreservat där indianer bor i flock. Jag uppfattar miljön att vara som ett vanligt indianreservat, med indiantält och ganska mycket öde mark. Eftersom att Junior var mobbad för hans läspande, stammande och hans vattenskalle så fick han ett råd att sticka ifrån indianreservatet. Han började på en hel-amerikansk skola ungefär 22 miles ifrån Spokane-reservatet, den miljön var som en normal amerikansk miljö, ungefär som miljön i Sverige.

”Mobbarna brukade lyfta upp mig, snurra runt mig, sätta ett finger mot min skalle och säga: ”jag vill resa … hit.” s.9

Jag valde detta citat därför att Junior blev ofta mobbad för sin vattenskalle vilket gjorde att hans huvud var större än normalt. Jag tycker att det stycket beskriver Juniors uppväxt i indianreservatet.

Miljöbeskrivning- Samira och Samir

Boken utspelar sig i två olika delar av  Afghanistan. I början så utspelar sig boken i ett tält där familjen bor och på en klippa. Till klippan red ofta Samir och hans pappa för att få kontakten med deras gud och för att få vara ensamma en stund. Tältet ligger på ett högland som ligger i Hindukush nära de sju sjöarna. Efter ett tag när pappan dör så rider barnet och mamman till barnets morfar. I den byn som morfadern bor och i några grannbyar utspelar sig resten av boken. Detta är i en liten och fattig by som ligger på en högslätt där de då bor i ett väldigt slitets tält. Denna byn är väldigt liten vilket gör att barnet får rida  till grannbyn för att handla mat och gå  i skolan. I grannbyn så är invånarna också fattiga men här bor dem i enklare hyddor.

”Jag har själv ingenting. Och sanningen är att detsamma  gäller även de andra byborna. De skulle inte ha stannat kvar i byn om de hade pengar att dra söderut” Jag valde dessa meningar eftersom jag tycker att de bra beskriver hur fattigt det är i byn eftersom när Samira/Samir frågar en kompis i byn om pengar för att överleva så säger han dessa meningar. Jag tycker också att det beskriver att detta är en fattig och liten by som man helst inte vill bo i. Dessa meningar är tagna från s.211 i boken.

Jag har ingen erfarenhet av denna miljön eftersom jag inte har varit i Afghanistan eller  något liknande  land.  Jag har inte heller upplevt stor fattigdom genom att se det i verkligheten eller att själv var en del av den . Detta gör att det är svårt för mig att sätta mig in i hur de lever och hur det då påverkar hur dem mår.  Dock så har jag såklart sett på sociala medier och tv under hur dåliga förhållanden en del lever men jag tror inte alls att det är detsamma som att se det med egna ögon.

En vinter när det är riktigt kallt så får Samira, morfadern och mamman låna ett stall att bo i. Detta stall är ett torrt stall som är byggt av lermurar. Lermurarna släpper in mycket kyla men eftersom de har fått liten brasa så klarar dem säg. Det finns också en oljelampa med en brinnande låga i stallet. Det är ett litet stall men det får ändå plats med de tre personerna och en häst att bo där.

I den byn som de bor med morfadern i så uppfattar jag det som att det är en miljö där alla känner alla och ställer upp för varandra. Denna känslan får jag eftersom de pratar med många olika människor i byn.  Ett exempel på att de ställer upp för varandra är när morfadern och barnet höll på att svälta så gick dem till en dalförsäljare där de fick äta så mycket dal som de orkade även fast han inte hade så mycket pengar själv. Det är också en by där alla är fattiga och endast har råd med det som gör att dem överlever.

Eldens gåta – miljöbeskrivningar

Boken utspelar sig i något afrikanskt land ute i en fattig by skulle jag säga. Eftersom huvudpersonen Sofia själv säger att deras familj är fattig som de flesta andra familjerna i byn också är. De lever iallafall inte i en miljö som jag känner igen mig i då Sofias Mamma måste gå till machamban varje dag för att få in pengar. En machamba är då en kolonilott som Sofias mamma Lydia äger och odlar grödor på.  Så långt jag har läst så har en äldre man ifrån den mer rika huvudstaden köpt denna jordplätt och nu väntas det att läsa om hur Lydia hanterar detta då grödorna är familjens ända inkomst utöver de pengar Sofia får när hon lagar kläder åt andra i byn.

Byn de bor i är väldigt liten och gammal, de finns en smal grusväg som nästan inget fordon trafikerar under åren, små hyddor och leriga gårdsplaner. Det finns ett ställe som människorna i byn kallar för Hassans butik där Sofias syster Rosa har varit mycket en gång i tiden innan hon blev sjuk, dit gick hon för att bläddra i veckotals gamla tidningar. Hon kunde bara titta på bilderna då Lydia inte hade haft pengar till terminskostnaden åt Rosa, däremot så ville hon verkligen ge chansen till Sofia så Sofia går i skolan men de är knappt att de har pengar till avgifterna.

Jag har fått en bild av att Sofias hydda ligger längst ut i byn och att det är den första hyddan man möter när man kommer till byn. har fått den bilden eftersom de pratar om Lydia när hon går till machamban som att de ser henne gå på en lång rak väg och brukar se henne med den yngsta sonen på ryggen. Machamban ligger också halvvägs till staden så jag antar att det är den vägen som jag föreställer mig hon går dit på.  Sen tror jag att det går en rak väg genom hela byn där hyddorna är utplaserade  intill. jag uppfattar det som att byn har en ganska bra gemenskap där man tjafsar lite, umgås lite och skratta lite däremellan. Det framstår iallafall så i Sofias område enligt mig.

De bor i en miljö som jag inte känner till eller har erfarenhet av då det inte ser ut å i Sverige som de gör där i byn.

”hon födde barn son dog och varje dag skyndade hon sig ut till sin åker för att se till de grönsaker hon sedan skulle sälja och tjäna lite pengar på.” s. 16

Det tycker jag är en betydelsefull mening då den förklarar familjens situation ganska precis.  Eftersom hon fött många barn men många har även dött och för att hon i nuläget sliter på åkern för att kunna få in LITE pengar som hon kan köpa lite mat som  förhoppningsvis ska kunna räcka under veckan.  vill betona att hon får lite pengar av sitt jordbruk, då familjen är i en dålig ekonomisk sits.

 

 

Såld – miljöbeskrivningar

Handlingen utspelar sig i en kinesisk liten by i landet Kina i Asien. Tjejen som boken handlar om kommer från en fattig familj och blir sedan såld till en rik familj som har henne som slav. Det betyder alltså att hon går från en fattig omgivning till en rik omgivning. När jag läser boken så ser jag en bild i mitt huvud. Det är en bild på hur fattig det kan vara i vissa länder och i det här fallet i Kina.  Jag föreställer mig att husen är gjorda av skrot som t.ex. gamla metalldelar. Folket går runt med slitna och smutsiga kläder som de aldrig har tvättat. Jag har inte så mycket erfarenhet av miljön då jag nästan aldrig ser en sådan miljö men jag kan föreställa mig om att det är hemskt.

Ett exempel på en mening som beskriver hur det var för flickan i handlingen var:

Jag släpade mig upp ur sängen varje morgon, inte det minsta utvilad, längtade bara efter att krypa tillbaka ner i sängen. Ryggen, nacken och axlarna värkte ständigt av att sitta i samma ställning hela dagarna.  Detta hittade jag på sida 155, kapitel 21. Jag valde just dessa meningar därför att det beskriver hur dåligt hon blir behandlad och hur trött hennes kropp är på att behöva vara slav. Det beskriver hur annorlunda  arbetsmiljöerna är i olika länder. I Sverige hade detta inte varit okej då hon bara är elva år och redan då måste jobba flera tummar om dagen som slav. Därför är dessa meningar väldigt intressanta. Jag blir berörd när man läser eller ser hur vissa barn har det i andra länder. Att dem inte går i skolan och får en bra utbildning utan dem börjar jobba i en tidig ålder istället.

 

miljöbeskrivning – tio saker jag hatar med mig själv

Handlingen utspelar sig till största delen i skolan Guildford High som ligger i Sydney. Miljön i skolan är ganska bra beskriven. Huvudpersonen Jamilah berättar att det är en sliten, missgynnad kommunal skola i Guildford, en förort väster om Sydney. De har bara resurser att göra varma-koppen-soppa på hemkunskapen och ryktet säger att deras skåp köptes in vid en garageförsäljning i fängelset i närheten. Jag får med denna miljöbeskrivningen upp en ganska klar bild i huvudet av en smutsig och sliten skola med många år på nacken.

Även den sociala miljön beskrivs bra, ett citat från Jamilah lyder såhär: ”I min skola finns en tydlig uppdelning mellan invandrare, så kallade `skippar`, nördar och enstöringar” (sida 13). Jag tog med det här citatet för det beskriver bra hur stora grupperingar det finns på skolan. Under bokens gång får man en allt tydligare bild av hur allvarlig situationen verkligen är, då Jamilah känner sig tvingad till att ljuga om sin bakgrund och hur hennes familjeliv ser ut. Hon har en libanesisk-muslimsk bakgrund och hennes riktiga namn är Jamila Towfeek. Men i skolan känner alla till henne som Jamie, eftersom hon har tagit det som sin uppgift att av-arabisera sig själv. Hon har ofta blåa kontaktlinser och har färgat håret blont, endast för att passa in. Hon låter heller ingen komma för nära för att hon då riskerar att bli avslöjad. Tar man till sådana drastiska åtgärder för att passa in i skolan anser jag inte miljön som trevlig, utan som en mycket pressad miljö där folk gör allt för att vara en i mängden. Jag känner till viss del igen det här då jag själv går i skolan och det finns väll alltid ett visst behov att passa in, men jag uppfattar inte min egna skolmiljö som lika dömande och fientlig.

Desert walker – Miljöbeskrivning

Berättelsen utspelar sig i Irak. Irak är just nu i krig och Rob huvudkaraktären av berättelsen,  bestämmer sig som frivillig anmäla sig till kriget i Irak. Miljön beskrivs hård tuff precis som man kan tänka att ett krig är, och ska upplevas. Dom använder ofta många olika miljöbeskrivningar i olika områden tex när dem går in i staden Bagdad. I denna scen beskrivs det rädslan i stadsborna när soldaterna går förbi. Hur staden går från att vara livlig till att vara döende på bara några sekunder genom meningar som ”Ett dystert sken faller över staden när soldaterna marscherar över gatorna” Dessa slags meningar miljöbeskrivningarna får texten att bli mer intensiv och mycket mer berättande. Miljön beskrivs ytterst detaljerad för att få fram en sådan kall och hård miljö som krig ofta . Känslan av krig  i hop med den kalla miljön får en verkligen att rysa till. Krigen beskrivs i minsta detalj från längtan hem till hur hårda och tunga nätterna är i de hårda sängarna i heta läger. På fältet beskrivs miljön som ett riktigt slagfält fullföljt med tunga beslut och hårda omständigheter

 

 

 

 

 

 

 

Äldre inlägg

© 2018 Vidgade vyer

Tema av Anders NorenUpp ↑