Vidgade vyer

Vi läser och blir ännu klokare

Etikett: Hanna

En känsla – I gryningen tror jag att mamma ska väck mig

”Är det straff att vara den som överlever, när det borde vara det pris alla slåss om? Men för mig är det ett straff. Jag vill vara med min familj. Är alla döda vill jag också vara död. Att leva ensam är ett fängelse”
(s.143)

Detta är ett citat från boken jag tycker är lite extra gripande och känslosamt. Ombeni känns så ensam och sårbar när hon tänker detta. Det är precis som att hon ligger på botten och det finns ingenting i världen som skulle kunna hjälpa henne få tillbaka livsglädjen.

Hon har bott ett tag i Sverige, själv i en lägenhet. Hon har förlorat halva sin familj och resten av familjen vet hon inte om de är i livet eller inte. Ombeni har inte lyckats skaffa några kompisar, det är ingen som har brytt sig tillräckligt för att lära känna henne. Allt hon har är sin hund Gösta som hon fick ta med sig från sin första flytt inom Sverige.

Jag själv har inget i mitt liv som ens går att jämföra de fruktansvärda hon varit med om, men känslan av ensamhet tror jag alla kan relatera till mer eller mindre.

Huvudkaraktärer – I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Bokens huvudperson är Ombeni, en sextonårig flicka som kommer från östra Kongo. Hon utsätts för våldtäkt, misshandel, kidnappning och får se människor i sin närhet dö. Detta är saker som förekommer ofta i boken och när man förstår vad hon gått igenom förstår man varför hon reagerar som hon gör i olika situationer. Ombeni tvingas varje dag kämpa mot sina hjärnspöken och panikattacker och detta tär hårt på hennes psyke. Hon såg sin mamma, pappa och bror bli dödade, och  hon vaknar fortfarande av deras skrik. Hon drömmer om dem varje natt.

Hon är äldsta dottern i en stor familj som hon nu tvingas leva utan. Hon bor nämligen i en egen lägenhet, i norra Sverige. Hon går på gymnasiet men känner sig utanför och inte speciellt välkommen. Varken handläggaren på migrationsverket, lärare eller hennes klasskamrater vet vad hon gått igenom eller hennes tunga börda som hon går och bär på.

Boken är skriven i jag-form vilket gör att bilden av Ombenis utseende inte blir så tydligt. Allt jag fått reda på är att hon är ganska lång och har stora fötter. Hennes hudfärg är mörk och om du studerar omslaget ser man också att hon har kort hår.

Ombeni har ont om pengar och tvingas många gånger gå och lägga sig hungrig och avstå från olika evenemang på skolan som kostar pengar. Hon går till kyrkan varje söndag och ber ofta till Gud.

En händelse som visar hur Ombeni är till sättet efter allt hon gått igenom är när studentfesten närmar sig och anmälningslistan sitter uppe. Alla på skolan ska gå, alla förutom Ombeni för hon har inte pengar så det räcker. Hon får då låna pengar av en snäll tant som hon börjat få kontakt med, men när hon nästa dag ska anmäla sig säger expediten bara att anmälningstiden har gått ut, och att hon faktiskt måste börja anpassa sig efter regler, för det är viktigt i Sverige. Ombeni blir väldigt upprörd och några fula ord hoppar ur hennes mun. Hon drämmer igen dörren så hårt att skolans fotbollspokaler skallrar till i glasskåpet samtidigt som hon tänker ”jävla kärring”. Hennes nästa tanke är: ”Förlåt mig Gud. Det där var inte bra.”

Man förstår att detta var droppen för henne, att ilskan och frustrationen tar över hennes känslor för ett tag. Att ingen förstår varför hon inte kunnat anmäla sig eller vad hon gått igenom och det gör att hon reagerar så starkt. I texten efter denna händelse ber hon om förlåtelse till Gud och det är ännu ett tecken på att hon är troende och har någon vid sin sida som kan hjälpa henne när hon har det som tuffast.

Min bok utspelar sig i Kongo

http://DSC09533- a - Namibia, Etosha-Pan

Tema och motiv – I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Boken I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig är en starkt gripande roman. Temat i denna roman skulle jag säga är ”krig”, ”sorg” och ”utanförskap”. Dessa ord tycker jag beskriver bokens huvudämnen väldigt bra,  kriget i Kongo. Sorgen efter hennes familj och utanförskapet när hon kommer till Sverige helt ensam utan att kunna språket.

”Relationen mellan förälder och barn” tycker jag är motivet i denna bok. Därför att Ombeni ofta berättar historier om sina föräldrar och syskon. Boken handlar mycket om när hon fick se sin familj utplånas och att aldrig bli fri från de hemska bilderna som sitter fast på näthinnan. Bilder på när hon förlorat halva sin familj och tappat bort sina systrar. När hon tappa bort sina systrar förlorade hon kontakten med dem.

Miljöbeskrivningar – I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Ombeni är ett ensamkommande flyktingbarn som flytt från kriget i Kongo till Sverige. Hon har bevittnat fruktansvärt våld i sitt hemland, bilder från vad som hänt finns alltid på hennes näthinna. Hemska minnen får man ta del av i boken men även fina minnen från hur hennes liv var innan hon kom till Sverige. Hur olika Kongo och Sverige är, Kongo beskrivs ofta i boken som ett fridfullt land, ingen stress bara en vacker natur med mycket tid till familjen. Medan Sverige beskrivs som ett kallt och mörk land där hon inte känner sig speciellt välkommen. Hon hade chansen att fly och lämna sina yngre systrar till deras öden och tog den chansen, ångesten efter det beskriver hon ofta som om det skulle vara ett straff att hon överlevt.

”Grönt. Skimrande solljus. Ångande frukt, groende frön, sprängande växtlighet bänder sig upp ur den röda jorden. Bananbladens blanka yta, som vimplar i vinden. Majsens rasslande. Maniocens toppskott som skiftar i violett. Mangoträdet bredvid vårt hus. Avokadoträden längre ner i dalen.”(sida 7)

När jag läser detta stycke i boken känns det som att man befinner sig i hjärtat av Kongo, jag få samma känsla som hon beskriver, en plats fullt av liv och växtlighet och ingen stress. Samtidigt som jag får en känsla av fattigdom och våld som också beskrivs målande i boken.

Mina fördomar kommer fram när hon beskriver denna natur. Jag tänker fattigdom, torka och elände när jag tänker på afrikanska länder men samtidigt med mycket glädje. Jag tror att livskvalitén prioriteras annorlunda. Enkelheten, familjelivet och lugnet. Är något vi svenskar kanske borde ta efter lite mer.

 

Förväntningar och associationer – I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

av: Christina Wahldén

Bokens framsida är målad i gröna och gula nyanser. Färgerna gör att boken känns varm och jag tror att färgerna speglar en gryning. En människa täcker en stor del av omslaget, hon ser ut att vara ganska rädd och hennes ögon liksom talar om att hon varit med om mycket. Det är en tom blick med mycket känslor. Denna blick gör det extra spännande att få börja läsa i boken och få se om det finns någon anledning till blicken.

Det jag förväntar mig av boken är en stark och gripande historia, där man kommer få lära känna flickan på framsidan.

© 2018 Vidgade vyer

Tema av Anders NorenUpp ↑