Vidgade vyer

Vi läser och blir ännu klokare

Etikett: Evelina

Tema och motiv? – Francesca

Temat jag har valt till boken Francesca är ”problematik” då hela boken egentligen handlar om hur Francesca tar sig igenom alla sorters problem och hur hon hanterar sin vardag. Hon lever i en vardag där hennes mamma inte orkar ta sig ur sängen eller hur hon nyss kysst en kille som egentligen har flickvän eller hur hon kämpar för jämställdhet på sin skola. Hon är tvungen att ta på sig ansvar som en 17-åring inte borde och samtidigt ska hon handskas med alla vanliga problem.

Motivet jag har valt för boken är ”ge inte upp”, under hela boken verkar hon bygga upp en viss självkänsla som  stärker henne mer för varje dag och när hon stöter på all problem blir hon bara starkare varje gång problemet löser sig. Hon är påväg att ge upp ett tag men hon kämpar och tillslut börjar saker återgå till hur det var även om det går sakta men säkert. Hon lär sig av sina misstag.

En känsla – Francesca

Jag citerar ”Jag är hysterisk. Jag vet inte vad jag säger. Men jag kan inte hejda mig.
”Du vill ha henne för dig själv. Du tror att du kan fixa allt genom att glömma det, men du gör det bara värre. Allt är ditt fel. Det är ditt fel att hon fortfarande är sjuk, eftersom du inte vet hur du ska hantera det. För du är en vekling. Alla säger att du är det, och jag tror det, och mamma hade kunnat hitta någon bättre än dig och jag fattar inte varför du inte bara drar åt helvete nu, innan du gör allt värre”. Hans ansiktsuttryck är så förkrossande, men jag bryr mig inte. Jag vill såra honom”

Jag valde detta stycke därför att jag kan känna igen mig så mycket i Francesca när hon säger dessa saker till sin far. Ibland går det överstyr och man tänker inte på vad man säger till sina föräldrar förrän efteråt när man tänker efter och ångrar sig. Jag levde mig verkligen in i det stycket och jag kände medlidande för hennes far som bara stod där och var helt förkrossad men samtidigt kunde jag känna igen mig så mycket i Francesca. Hon har byggt upp så mycket känslor under en längre tid och allt blev bara för mycket, hon kunde längre inte hejda sina känslor. Jag tror att många ungdomar kan känna igen sig i detta stycket. Idag har man så många krav på sig själv och problem som man måste handskas med samtidigt som man måste tänka på allt annat, ibland blir allt för mycket och ibland hjälper det att skrika rakt ut för att minska ångesten. Det är viktigt att ta hand om sina nära och kära och verkligen ta vara på det man har för man vet aldrig när det kan tas ifrån en.

Jag kan förstå att Francesca betedde sig som hon gjorde, men jag tycker att det går till en viss gräns. Jag har suttit i samma situation som Francesca förut – inte på samma nivå – och man har så mycket känslor inom sig och utan att man tänker sig för riktar man all ilska och alla känslor mot en person som egentligen är oskyldig. Efteråt ångrar man sig och skuldkänslorna väller över en.

Francesca beskrivs som hysterisk och oförutsägbar tycker jag, hon slänger ut sig ord med insikt att såra någon. Hennes far står där helt uppskärrad över vad han nyss hört hans dotter säga. Efteråt springer Francesca iväg och lämnade hennes far där helt ensam men hon har en sådan relation till sin far att hon inte behöver ursäkta sig utan han tar all skit hon kastade på honom och tog det som jag tycker att föräldrar borde göra. För grejen är den att man i 9 av 10 fall aldrig menar det man säger och man får en klump i magen över vad man nyss sagt. Man blir chockad för att man faktiskt kan åstadkomma att säga sådana ord till någon man älskar.

Huvudkaraktärer – Francesca

Francesca är en pryd och envis tjej. Hon tar inte alltför mycket plats och uttrycker inte sina åsikter om ingen frågar om dem. I början av boken hamnar hon i ett möte med en av skolans elevrepresentanter och då märker hon att hon gjort honom nervös och tar nytta av den situationen och får övertag om konversationen. Jag tycker det verkar som hon är säker på vilka ord hon använder och hur hon använder de orden, vilket är en av hennes starkaste egenskaper.
Hon var bekväm med hur läget var och hon hatade när saker började förändrades, det enda hon vill är att allt ska vara som förut.
Hon är lättirriterad och det kan ibland gå i överstyr och när det händer har hon som inställning att såra de personer hon är förbannad på.  Hon är inte en särskilt känslosam person men innerst inne mår hon uselt. Hon har en bubbla inom sig som växer varje gång det händer saker som påverkar henne negativt, hon tror att den kommer spricka av sig själv på grund av dess svaga motståndskraft men det gör den inte.
Hon kallar sin mamma för hennes namn endast för att hon varit rasande på henne så pass många gånger att hon vill distansera sig från henne.

I början av boken beskrevs Francesca som en skrytsam person och utan att behöva uttrycka eller anstränga sig skapade hon fiender. Antingen var hon för smart för sitt eget bästa eller så presterade hon inte i enlighet till hennes potential. Hennes tidigare vänner från hennes gamla skola, St. Stella, beskrev henne som söt, behaglig, medgörlig, lojal, såg henne inte som något hot och bra att ha i närheten. Men också att hon tog saker för personligt men Francesca tyckte inte att hon kunde se det på något annat sätt. Killarna på hennes nuvarande skolan tycker att hon saknar personlighet medan hennes killkompis tycker att hon är den ärligaste personen som han någonsin har mött.
Jag ser det som att hon är en oerhört osäker person, så hon ser på sig själv förklarar väldigt tydligt att hon tvivlar på sig själv. Hon har inte alltför stark personlighet och står inte ut i mängden särskilt mycket, tvärtom faktiskt, hon känner sig bortglömd. När hennes mamma gick in i en ‘depression’ blev det för mycket för Francesca och allting handlade inte om att Francesca inte visste vem hennes mamma var längre, utan om vem hon själv hade blivit. Dagen hon fyllde sjutton år hade alla glömt av hennes födelsedag, hennes mamma hade en fruktansvärd dag och all fokus låg på henne.  Hennes mamma brukade låta henne sitta vid vuxenbordet och lät henne mer än gärna vara delaktig i samtal. Nu känner hon sig osynlig och ful.

Man får delvis en bild från omslaget av boken. Det står inte direkt hur hon ser ut men hon är halv-italienare och har brunt rakt hår. Längre in i boken presenterar William – hennes förälskelse – henne för hans pappa och han kallar henne Sophia, hon förstår förstås inte. Det kommer sedan fram att William hade sagt att hon såg ut som Sophia Loren. Sophia Loren är en italiensk skådespelare som ung var väldigt vacker.

Francesca säger att hon inte känner sig som någonting alls, hon vill vara ett adjektiv men att hon just nu bara var ett substantiv.

Jag citerar ”Så jag ringer Justine Kalinsky och säger: ”Det är Francesca Spinelli”, och hon säger: ”Francesca, du måste sluta säga ditt efternamn. Hur är läget?”, och jag säger: ”Jag mår skit”. ”
det visar att Francesca verkligen är rädd över att hon ska bli bortglömd. Hon tror att den vänskapen hon har byggt med människorna på skolan kommer gå förlorade under ledigheten. I början tror man att hon verkligen hatar allt och alla på skolan men det visar sig att hon faktiskt trivs och har skaffat sig vänner som betyder något för henne.

Miljöbeskrivning – Francesca

Boken utspelar sig i Sydney, Australien. Det utspelar sig på skolan St. Sebastian som är en övervägande pojkskola men som för första gången har slagit upp dörrarna för flickor och i Francescas hem som i boken förekommer väldigt stökigt och liknande en svinstia . På St. Sebastian går 750 pojkar och 30 tjejer, Francesca beskriver skolan som en skola där tjejer inte hör hemma utan att det enda skolan har gett tjejerna är en tjejtoalett och vid idrotten måste tjejerna turas om att gå in på toan och byta om eller alternativt byta om helt öppet inför alla andra. Det verkar som Francesca lever under strikta regler på skolan och att de flesta på deras skola inte gillar tjejernas närvaro. Hemma verkar vara en frizon för Francesca men under vissa omständigheter har det förändrats mer genom boken. Jag tycker inte att författaren har fått med mycket om omgivningen och miljön, den delen saknas. Vad jag har fått reda på är att Sydney är en stor stad och att St. Sebastian ligger som en ö längst ut i utkanten av Sydney. Francesca bor i Annandale och hon tycker att det känns som en småstad, 10 mintur från stadens hjärta. De bor i ett radhus med liten trädgård och en bakgård där hennes lillebror brukar hålla till med grannpojkarna.

Jag har fått en bild om att miljön är väldigt fin och skolan påminner mig om en riktigt gammeldags skola där man bär uniform och man är väldigt sofistikerad. Hemma hos Francesca känns det dystert och stämningen är tung.

Jag citerar ” Senare sitter jag under ett träd i Hyde Park, det är en sådan där fantastisk dag, strålande väder, som lockar ut alla utomhus och jag sitter bland främlingar och njuter av solen och ser när gamlingarna kör ett parti på det gigantiska schackbrädet. Jag gillar den här parken. Den är full av liv. Av miljökämpar som säljer vykort, av förälskade par som ligger som ligger i gräset och hånglar, av japanska turister som fotograferas framför fontänen, av katedern som tornar upp sig över oss”. Detta citatet togs från s. 73.
Jag valde att citera dessa meningar för att  jag tycker att man får en tydlig bild över hur det ser ut där Francesca bor och att man får en positiv bild över hur Sydney ser ut. Men jag valde också att citera de meningarna för att det är den bästa miljöbeskrivningen som jag har läst hittills och jag tyckte att den fånga mitt intresse och fick innehållet i boken bli mer positivt.

 

 

förväntningar och associationer – Francesca

Jag har valt boken Francesca, skriven av Melina Marchetta. omslaget är grönt med prickar, i mitten står en svartvit med skoluniform. Hon står i palmer och små fjärilar är på vissa ställen på omslaget. Jag tycker att omslaget ser dystert ut och tjejen ser oberörd ut. Det känns som den ljusgröna färgen ska liva upp omslaget lite, men jag tycker inte att det hjälper. Jag tycker inte att det liknar något jag sett, hört eller upplevt förut. Jag tror att de valde omslaget på grund av att  Francesca (huvudkaraktären) inte lever som en dans på rosor, hon verkar ha det svårt och inte så mycket hopp om livet.

Jag tror att boken kommer vara spännande och kanske känslosam. Jag tycker att boken verkar vara bra men också sorgsen. När jag såg omslaget tyckte jag att det såg ut som Francesca bodde i Los Angeles och det känns som det kommer vara i ett varmt land.

 

© 2018 Vidgade vyer

Tema av Anders NorenUpp ↑