I min bok får man inte reda på så mycket om hur Ramiz mår och om hans känslor utan mest om hans upplevelser generellt, men det finns en händelse i boken jag tycker är vädligt känslosam.
När fem beväpnade män tog sig in i deras hus utan att knacka är de redan från en början våldsamma och de slog till Ramiz morfar som bara försökte säga till dom att vara försiktiga när det fanns barn där. Några andra män slog till Ramiz pappa och skakade honom, de sa att de visste att de hade kommit från Tyskland och att de hade visste att de hade mycket pengar. Pappan vägrade att ge pengar och gav bara de han hade i fickorna, alltså småpengar. Dock visste männen att han hade så mycket mer än så. Männen fortsatte att slå honom och hotade honom med att ta med honom om han inte gav sig. Han gav sig inte och männen släpade med sig pappan ut på gatan och försvann. Efter denna händelse märker man på familjen att de blir chockade och att det förblir en stor och känslosam händelse för hela familjen. 

I ett stycke i boken skriver de såhär efter att männen släpat med sig pappan: 

”Mormor stapplade ut ur köket och hämtade en handduk och en bunke med vatten så att hon kunde torka bort blodet från morfars panna. Mamma grät hysteriskt. Mina syskon grät. Jag började också gråta. När vi hade lugnat ner oss sade mormor som hon sagt så många gånger: 

– Ni kan inte stanna här, och så lade hon till:
– Jag ska hitta en person som kan ta er härifrån, till vilket land som helst i Europa. ”

Stycket förmedlar en tragisk känsla som inte alls är rolig, tänk dig själv att veta att din pappa är tagen av fem beväpnade män, att inte veta vart han är, om han ens lever eller vad de gör med honom. Den känslan vill ingen uppleva, de lovar jag. 

Familjen får gå igenom mycket utan sin far. De tar sig igenom en hel flykt genom att tro att de aldrig kommer att få se sin pappa igen. Medvetet tar de sig från sitt land samtidigt som de vet att deras pappa finns kvar där någonstans. Hela händelsen påverkar hela familjen på många sätt. Systern till Ramiz blir svårt sjuk några veckor efter pappan blivit bortförd, samt att Ramiz blir stum, han kan inte tala med någon. Man kan säga att familjen går in i en slags depression. Hela händelsen ger en sorgsen och olycklig känsla.