Det mest speciella som man får veta om huvudpersonen Sofia är att hon har två  ”plast ben” som Sofia själv uttrycker sig i boken, dessa gillar hon verkligen inte. Hon vill inte visa dom och vill inte använda korta byxor och kjolar utan använder bara sådant som går ändå ner till skorna. Hon blev av med sina ben samtidigt som hennes syster Maria dog.  Hon trampade på en mina längre ut på en stig. Marias död tog väldigt hårt på Sofia men detta ledde till ett tajtare systerskap med hennes äldre syster Rosa. Rosa har dock blivit smitas av könssjukdomen HIV så hon kommer också att dö.  Det gör att Sofia reflekterar väldigt mycket om gud och vad meningen med livet är, varför vill livet någon ont? Detta är gåtor hon söker svar på bakom eldens flammor. Jag anser därför att Sofia är en ganska tänkande person, hon var nog det innan olyckan då hon i boken säger att hon brukade och brukar drömma tillbaka och tänka på hennes pappa som dog när banditer kom och plundrade byn.

Sofia bor i en liten by utanför den ”stora” staden Boane i en hydda med sin mamma Lydia, stora syster Rosa och småbröderna Alfredo och Faustino. Sofia är 15/16 år nu och börjar känna sig vuxen och ta mycket ansvar vilket man märker i boken då hon beter sig moget och tar hand om både rosa och hennes bröder under den dystra perioden.  Hon är en väldigt omhändertagande person som sätter näras bäst framför sitt eget, vilket jag tycker är en positiv egensak oftast. Hon bor i en fattig familj men som är mycket kärleksfull. Jag tror som Sofia säger i boken, de fattiga ler mer och bär på mer kärlek än av de rika gör.  Därför tror jag att hon är en kärleksfull person som ser glädje i det lilla.  Hon är även en person som har mycket drömmar och mål, hon vill bli läkare när hon blir äldre men om hon inte klarar det så vill hon bli lärare. Så jag tror hon är en person med mycket ambitioner och viljan att göra saker för andra. Ett exempel på de är att hon en gång har lärt sig att sy, samlat pengar till en symaskin och börjat laga kläder åt folk i byn för små pengar.

Sofia har alltid varit avundsjuk på rosa för att hon är så fin och har ben att dansa och springa med men mest över hennes skönhet.  Hon beskriver Rosa som väldigt vacker och självsäker, något som Sofia känner avund till. Hon brukar tänka på sig själv som den sämre dottern i familjen och har knappt vågat tänka tanken på att en kille skulle kunna gilla henne när han får se rosa, men ju längre in i boken man kommer får hon lite bättre självförtroende och hon hittar en kille hon intresserar sig i.

Första gången hon träffar denna kille som hon kallar för månpojken så tänkte hon just på de sättet att när han väl ser Rosa kommer han strunta i henne.  När de träffades första gången puttade även han henne på skoj och då trillade hon och visade då sina plastben som hon skäms över och hatar. Efter han hjälpt henne upp så svarade Sofia knappt på vad han sa för hon tänkte att nu vill han absolut inte ha henne. En tjej med plast ben vill väl ingen ha, var i princip de jag tolkade att hon menade. detta är en av anledningarna till att jag tar henne som en ganska osäker person med dåligt självförtroende.

Den bild jag fått av Sofia utseendemässigt är att hon är ganska kort, varken smal eller tjock då hon brukar säga att Rosa är prefekt smal men att hon inte var.  Har även fått en bild att hon har kortklippt mörkt hår och stora runda ögon.  Framför mig ser jag en vacker flicka med en stor framtid som väntar på henne.