Mrs Vaselli bor ensam i huset bredvid Amal och hennes familj. Hon är en gammal grekisk kvinna som är väldigt otrevlig och grinig. Amals mamma säger ofta till Amal att hon måste vara snäll och trevlig mot kvinnan även om hon inte är trevlig tillbaka, för då belönas man av gud. Amal försöker göra som sin mamma säger, även om det inte är det lättaste för henne,  och är artig mot Mrs Vaselli. En dag säger Amals mamma till henne att gå till grannen och ge henne en present. Motvilligt gjorde Amal som hennes mamma sa och gick dit. I början var Mrs Vaselli väldigt bitter, men efter att Amal fick henne at skratta, släppe det. De började öppna upp sig för varandra om sina problem. Jag tycker att ett känslosamt stycke var när Mrs Vaselli föll i gråt, när de pratade om hur hennes liv hade varit. Mrs Vaselli berättade för Amal hur jobbigt det hade varit för henne när hon kom till Australien, när hon fick missfall på missfall och när hennes man dog.  Amal fick tårar i ögonen och försökte trösta Mrs Vaselli.

Känslorna uppfattas genom hur författaren beskriver deras tonläge och tystnad. På hur de använder kroppsspråket och deras ansiktsuttryck.