Jag citerar ”Jag är hysterisk. Jag vet inte vad jag säger. Men jag kan inte hejda mig.
”Du vill ha henne för dig själv. Du tror att du kan fixa allt genom att glömma det, men du gör det bara värre. Allt är ditt fel. Det är ditt fel att hon fortfarande är sjuk, eftersom du inte vet hur du ska hantera det. För du är en vekling. Alla säger att du är det, och jag tror det, och mamma hade kunnat hitta någon bättre än dig och jag fattar inte varför du inte bara drar åt helvete nu, innan du gör allt värre”. Hans ansiktsuttryck är så förkrossande, men jag bryr mig inte. Jag vill såra honom”

Jag valde detta stycke därför att jag kan känna igen mig så mycket i Francesca när hon säger dessa saker till sin far. Ibland går det överstyr och man tänker inte på vad man säger till sina föräldrar förrän efteråt när man tänker efter och ångrar sig. Jag levde mig verkligen in i det stycket och jag kände medlidande för hennes far som bara stod där och var helt förkrossad men samtidigt kunde jag känna igen mig så mycket i Francesca. Hon har byggt upp så mycket känslor under en längre tid och allt blev bara för mycket, hon kunde längre inte hejda sina känslor. Jag tror att många ungdomar kan känna igen sig i detta stycket. Idag har man så många krav på sig själv och problem som man måste handskas med samtidigt som man måste tänka på allt annat, ibland blir allt för mycket och ibland hjälper det att skrika rakt ut för att minska ångesten. Det är viktigt att ta hand om sina nära och kära och verkligen ta vara på det man har för man vet aldrig när det kan tas ifrån en.

Jag kan förstå att Francesca betedde sig som hon gjorde, men jag tycker att det går till en viss gräns. Jag har suttit i samma situation som Francesca förut – inte på samma nivå – och man har så mycket känslor inom sig och utan att man tänker sig för riktar man all ilska och alla känslor mot en person som egentligen är oskyldig. Efteråt ångrar man sig och skuldkänslorna väller över en.

Francesca beskrivs som hysterisk och oförutsägbar tycker jag, hon slänger ut sig ord med insikt att såra någon. Hennes far står där helt uppskärrad över vad han nyss hört hans dotter säga. Efteråt springer Francesca iväg och lämnade hennes far där helt ensam men hon har en sådan relation till sin far att hon inte behöver ursäkta sig utan han tar all skit hon kastade på honom och tog det som jag tycker att föräldrar borde göra. För grejen är den att man i 9 av 10 fall aldrig menar det man säger och man får en klump i magen över vad man nyss sagt. Man blir chockad för att man faktiskt kan åstadkomma att säga sådana ord till någon man älskar.