Vidgade vyer

Vi läser och blir ännu klokare

Kategori: Mellanöstern (sida 1 av 2)

Morgon i Jenin – Tema och motiv

Tema: Orättvisa.

Jag valde motivet, orättvisa, för att en folkgrupp inte får bo kvar i sitt land. Samt för att många familjer och många släktskap förlorar nära och kära när de inte har något med kriget att göra. Detta tycker jag är orättvist eftersom de inte får leva i fred som andra människor grå göra.

Motiv: Människans värdighet.

Jag valde temat, människans värdighet, på grund av att alla människor är lika värda oavsett bakgrund och det ska inte behöva finnas konflikter på grund av att man inte har samma rötter. Allt folk bör enas istället.

Morgon i Jenin – En till känsla

Kapitel 42, sida 325. ”Moshe hade använt sina sista andetag till att avslöja vad som hänt och att be sin son om förlåtelse. Han hade talat om sina drömmar, om det judiska folkets längtan efter ett hemland. Han hade talat om Irguns hemligheter, de illdåd de gjort sig skyldiga till för att driva bort palestinier från deras hem. ”Barmhärtighet var en lyx vi inte hade råd med”, hade Moshe sagt. Han hade beskrivit de ansikten som hemsökte honom. ”Alltför många, min son.” Den arabiska kvinnan vars vristlänkar hade anglat när hon lade för honom av lammet. Hur han hade lärt sig att älska hennes arabiska barn och börjat dricka för att tysta hennes rop – ”ibni, ibni” – som han hörde lika tydligt som den dagen då han ryckte barnet ur hennes famn. ”Jag hörde henne och bara gick”, hade han viskat till David. Moshe hade inte hållit tillbaka några minnen, varken vackra eller hemska, och sedan hade han sist gått bort i natten.”

Det stycket beskriver karaktären Moshe mycket väl. Han har gjort mycket hemskt mot det palestinska folket såsom att stjäla någons barn, han levde sedan i en lögn hela sitt liv. Han var en ond människa som hade ljugit för sin son om det som egentligen hade hänt, att han föddes som palestinier och blev kidnappad från sin biologiska mor. David (Ismail) fick växa upp och kriga mot sin biologiska familj utan att få veta sanningen om det som egentligen hade hänt. Det Moshe sa visade att han ångrar det han gjort och mått dåligt över det hela sitt liv.

Jag fastnande för denna händelsen, att sonen blev kidnappad, då det är något hemskt och som gav modern och hennes familj hemska konsekvenser, t.ex. att mamman blev galen och led av sjukdomen Demens och att Amal som var hennes dotter inte fick någon moders- eller faders gestalt vilket påverkade hennes egna relation med hennes dotter. Det visade sig dock i slutändan att denna mannen hade lite känslor men det va lite synd att han sa det i sitt sista andetag istället för att ändra på sitt liv under tiden han va vid liv. Detta är känslosamt då det berättas mycket om hur de fick leva och sveken de kände, att Amal inte hade någon bra relation med sin mor på grund av denna händelsen och att David får reda på att hans föräldrar har ljugit för honom. Samt att Amal senare kunde återuppta kontakten med sin egna bror var väldigt intressant och mäktigt enligt mig då t.ex. David får berätta det han har fått höra hela sitt liv. Det visar på att Israel och Palestina kan ha fred mellan sig om de lägger alla problem åt sidan. Varför ska man bara ha fred med varandra för att man är familj? Varför inte ha fred och tänka på alla oskyldiga människor som dör istället?

Morgon i Jenin – miljöbeskrivning

Boken utspelar sig i Palestina i en krigszon där huvudpersonen lever i skyddsrum. De växer upp i en by som kallas för Ein Hod och miljön där är väldigt fattig och utsatt när kriget har påbörjats. Det förekommer även mycket våld och hemskheter. Denna miljö är inget jag riktigt har erfarenhet av då jag aldrig levt i krig däremot kan jag känna till mig i den förstörda och fattiga miljön därför att landet som mina föräldrar växte upp i, har några fattiga områden på grund av tidigare krig. Dessa områden har jag besökt vilket gör att jag kan förstå miljöerna lite bättre som de beskriver i boken. Mina föräldrar har dessutom levt i krig när de var unga och därför känner jag till miljön i denna bok då jag har fått höra många historier om deras upplevelser vilket gav mig en klarare bild av hur mina föräldrar har levt samt vad deras föräldrar har fått uppleva. Min farfars mor blev mördad när farfar var 3 år gammal och det fick han se i hans egna ögon. När han var 12 år gammal och rymde från israelerna blev hans far skjuten och hans sista önskan var att få lite vatten, därefter blev min farfar hotad att om han inte går därifrån kommer han också att dö. Senare när min farfar och hans syster lyckades fly från Palestina till Libanon växte de upp på egen hand, föräldralösa och hade inga kunskaper, de kunde varken läsa eller skriva. Min farfar avled tyvärr för 2 år sen och hans dröm var att en dag kunna åka tillbaka till Palestina. Min farfars syster lever än idag och bor Landskrona, jag får tills idag höra mycket om olika delar i deras uppväxt. Även i Libanon var livet tufft som palestinier vilket jag själv har skådat i flyktingskamperna när jag besökt Libanon då jag sett hur livet där skiljer sig från livet i Sverige. Detta är därför jag känner till mig i bokens hemskheter och i flyktingsförläggningarna.

Jag har hittills fått veta att olivodlaren som kallas för Yehya tvingas fly med sin fru och hans äldre söner, Hasan och Darweesh. Yeyha har ett barnbarn som heter Ismail i boken och israelerna kidnappar sonen ur moderns famn under flykten. Barnbarnet, Ismail, kommer sedan att uppfostras av Israel och man får därefter reda på att han kommer kriga mot sin biologiska familj. Det kommer göra att hans mor i stort sett blir galen eftersom hon är då traumatiserad på grund av att hennes egna son blev tagen från henne och sedan växer upp med hat mot sin mor. På flyktingslägret föder Hasans fru en dotter som heter Amal och hon är den som förblir huvudpersonen samt återberättar händelserna.

Sida 11. ”Amal ville ta en närmare titt in i soldatens ögon, men pipan på hans automatkarbin, som han tryckte mot hennes panna, tillät det inte.”

Citatet är den första meningen i boken som inspirerade mig att fortsätta läsa då jag kände att det var något intressant att läsa om med tanke på att det är en verklig, återberättande händelse av själva personen som upplevt alltihop. Jag ville läsa mer om hur hon kände under det ögonblicket och veta vad som skulle hända därefter när det inte gick att avfyra skottet. Det väckte många spekulationer samt frågor som jag ville ha svar på och redan efter första meningen förstod man att det kommer vara en bok som beskriver de traumatiska händelserna detaljerat och som väcker mycket känslor.  Det var ett väldigt bra sätt att börja boken eftersom det fångade mitt intresse direkt.

Morgon i Jenin – huvudkaraktärer

Eftersom boken följer historien i tre generationer är det flera huvudkaraktärer som man får läsa om men den egentliga berättaren är Amal.  Hon beskrivs som en väldigt stark, självständig, kärleksfull och modig person på grund av att hon förlorar sina nära och kära, för att hon upplevt mycket traumatiskt men ändå står hon ut på egen hand och lyckas fly till USA tillsammans med sin dotter. Ett inträffande i boken som även beskriver henne som en stark och modig person är att hon träffar sedan Ismal (sonen som blir kidnappad och krigar mot sina biologiska familj) men vid detta tillfälle heter han David. Hon träffar då honom och får svar på många frågor, sedan åker hon tillbaka till sitt hemland Palestina. Det tycker jag är väldigt modigt av henne därför att det skulle väcka mycket känslor att åka tillbaka till den platsen där allt hemskt har skett. Det som gör henne kärleksfull är att släktskapet är äkta, de offrar mycket för varandra. Amal är även väldigt verklighetstrogen, det är alla karaktärerna i boken, det är många som dör vilket gör boken allmänt verklighetstrogen på grund av att det inte alltid är ett lyckligt slut. Karaktärerna beskriver dessutom miljöerna och händelserna riktigt bra.

En mening i boken som beskriver min karaktär bra är ”alla föds vi med de största rikedomar vi kommer att få i livet. En av de rikedomarna är hjärnan, en annan hjärtat”. Jag tycker att det beskriver Amal som person eftersom hon har ett gott hjärta och hon visar mycket medmänsklighet. Hon går t.ex. igenom väldigt mycket, hon växer upp med en galen mamma men ändå går Amal vidare. Hon vill inte hämnas mot någon eller göra någon illa och det passar meningen med tanke på att hon anser att ett gott hjärta är dyrbart.

 

en känsla – Tio saker jag hatar med mig själv

 Ett stycke ur boken som jag tycker är särskilt känslosamt är då Jamie efter några tuffa veckor av kluvna känslor och velande fram och tillbaka beslutar sig för att berätta för sin närmaste vän om hennes bakgrund.

Hon bjuder över kompisen Amy till sitt hus. Jamie har aldrig tagit hem någon kompis förut eftersom hennes identitet färgar varenda vägg, dekorerar varenda hörn. Arabisk folksång spelas högt från radion och inskriptionerna ur koranen hänger på väggarna. Jamie och Amy går in på Jamies rum och Jamie tar ett djupt andetag innan hon berättar. Hon berättar att hon aldrig varit uppriktig och hela tiden försökt dölja sin identitet för hon varit så rädd att folk ska döma henne. Så fort hon berättat allting strömmar lättnaden igenom henne. Jag kan förstå att hon kände lättnad efter att ha gått runt och burit på denna hemlighet så länge.

Amy tycker inte det är någon stor grej med Jamies ursprung och säger att hon inte dömer henne för det, men hon blir samtidigt förbannad över att Jamie trodde hon var såpass ytlig att hon inte skulle acceptera Jamie för den hon var. Jamie förklarar att anledningen var för att hon växt upp i en värld av stereotyper och generaliseringar. En värld av rubriker, dokumentärer, toppmöten och skriverier. Men när hon märker hur förbannad Amy blir inser hon hur fel hon haft. Hon har varit så rädd för folks generaliseringar, men varit precis lika skyldig när hon dragit sina egna slutsatser.

Jag tycker det här stycket är starkt eftersom det lär en att det alltid är bäst att vara ärlig mot andra, men framförallt också ärlig mot sig själv. Är man sig själv söker sig liksinnade personer till en, men är man inte sig själv får man heller inga vänner som känns äkta och som accepterar en som den man är. Ett citat från Jamie, som beskriver lättnaden av att vara ärlig, lyder såhär:

”Att vara ärlig är befriande. Och tufft. Och värt det. Det känns som tegelstenar och cementblock faller från ens axlar. Det är som ett ergonomiskt hjälpmedel. Plötsligt kan man stå rak och ståtlig igen.”

huvudkaraktär – Tio saker jag hatar med mig själv

 Jamilah, eller Jamie som hon kallar sig själv i skolan, är en 16-årig libanesisk muslim som går till madrasa (libanesisk friskola) en gång i veckan och hon är även medlem i ett arabiskt band. Hon har stora bruna ögon och långa ögonfransar. Hon har lockigt hår som hon oftast underkastar en plattång. Jag uppfattar det som att Jamie är väldigt osäker i sig själv och inte vågar visa sitt rätta jag, åtminstone inte i skolan. Pga att skolan är så dömande och rasistisk har Jamie tagit det som uppgift att av-arabisera sig själv, som hon själv beskriver det. Hon har färgat håret ljust och brukar ha blåa kontaktlinser.

Hon vågar inte stå upp för sig själv utan väljer istället att vara tyst eller instämma även fast hon inte håller med. En bra beskrivande situation som är ett exempel på detta är när den populäraste killen i hennes klass, Peter, bråkar med en libanesisk kille. Peter viskar till Jamie att den libanesiska killen säkert tillbringar helgerna i ett garage och tillverkar bomber eller tränar för en terroristcell. Jamie sväljer hårt, nickar halvhjärtat och försöker dölja att hon känner sig kränkt av hans kommentar.

Jamies mamma dog i en hjärtattack när hon var nio. Det är ett ämne hon aldrig vill gå in på då det gör för ont för att prata om. Även när hennes bästa vän frågar henne om det bygger hon direkt upp en mur och säger att hon inte vill prata om det. Hon verkar ha väldigt svårt för att öppna upp sig själv och vågar inte släppa in någon på djupet.

Irakisk pojke – Blod rödare än rött

http:/Iraqi kurdish boy, Dohuk, Iraqi Kurdistan

Den här bilden får mig att associera till boken jag läst eftersom den handlar just om en irakisk pojkes uppväxt.

Krig i Mellanöstern

HOAI CHAU 1966

 

En känsla – Blod rödare än rött

I mitt tidigare inlägg om miljöbeskrivningar citerade jag ett stycke från när en flicka blev slagen av förhörsledaren i ett fängelse. Slagen från skärpet var bara en liten del av vad som hände. Efter de slagen blev hon dessutom våldtagen, utsatt för strypgrepp, slagen med ett järn och till sist nedtryckt med huvudet i en vattenbehållare. Denna händelse är en av dem som jag fann mest känslosamma. Ni kanske undrar vad flickan gjort för fel eftersom hon satt i fängelse, men hon var helt oskyldig. Tillsammans med sin familj fördes hon dit efter att soldater fått reda på att hennes äldre bror deserterat från armén. Det beskrivs hur flickan skakade som ett asplöv, hur hennes hjärta bankade hårt och hur hon inte kunde få fram ord. Detta anser jag är tecken på att hon var otroligt rädd, vilket är helt förståeligt. Ändå verkar hon hålla modet uppe såpass att när hon fick en liten lucka, anföll förhörsledaren. Den nästintill kraftlösa flickan hade ingen chans mot den betydligt starkare mannen, ändå kämpade hon in i det sista. Det är endast när hon blev våldtagen som hennes smärta beskrivs, men man förstår att allt måste gjort så otroligt ont och varit ett rent lidande. När hon blev våldtagen stod det att det kändes som rakblad. Något som gjorde smärtan ännu värre var när hon hörde sin mors skrik. Hennes mor fick nämligen se allting. Det beskrivs hur hon förgäves försökte få förhörsledaren att sluta, men det utan resultat. Modern kunde ingenting göra. Hon befann sig på andra sidan av ett galler och förhörsledaren verkade inte ha minsta tanke om att lägga ned. Det gjorde så otroligt ont i henne att se sin egen dotter ha så ont. I boken står det, ”Hon slog sitt huvud blodigt mot gallret”. Det är alltså modern citatet handlar om. Jag tycker att detta visar hur hårt det tog på henne attest sin dotter trakasseras så brutalt, utan att kunna hjälpa henne.

Jag kan absolut förstå varför karaktärerna känner och tänker som de gör. Det dom utsattes för är alldeles fruktansvärt. Det går nästan inte att föreställa sig den smärta flickan fick genomlida. Jag förstår även hur tufft det måste varit för mamman. Att se någon man älskar så illa till mods kan göra så otroligt ont.

Gruppdiskussion, Mellanöstern

Mellanöstern

Emilio, Valentina, Tova, Iman

Diskussionsledare / sekreterare – Iman

Emilio – Vid dödens sjö, handlar om naturkatastrofer och det är två bröder som är huvudpersonerna. De gör allt för att kunna överleva vardagen. Det är en sjö som börjar försvinna viket är tufft för folket då de får mat därifrån. Huvudpersonerna som heter Misha och alexis och de är optimistiska. Misha har fått en hjärntumör vilket de vill försöka bota genom att leta efter olika vrakdelar i Aralsjön så att de kan bota Mishas sjukdom. Det återstår bara 20 % av vattenmängden i Aralsjön.

Temat i boken är orättvisa.

Motiv – Kampen att leva i en naturkatastrof.

Valentina – fjäril i koppen, författaren berättar om sin barndom och uppväxt. Hon vill fly från sitt egna liv tillsammans med hennes dotter då hon har tvingats gifta sig med en som misshandlar henne. Hon vill kämpa för kvinnornas rättigheter. Fattig miljö och mycket krig.

Tema är orättvis behandling.

Motiv – Kvinnans begränsningar i världen.

Tova – Blod rödare än rött. En återberättelse av Amárs pappas uppväxt som flytt till Sverige och förekommer mycket våld. De är på flykt från Irak eftersom de lever i en väldigt tuff miljö med våld och Kacim tvingas in till armén. Vådligt grova beskrivningar. Kacim är huvudpersonen som gifter sig med en person som heter Jamila.

Tema är orättvisa villkor.

Motiv – våld och flykt.

Iman – Morgon i Jenin, handlar om Palestina – Israel konflikten och då får man läsa mycket om en palestinsk familjs flykt från Palestina. En av huvudpersonernas son blir kidnappad av Israel och får därefter växa upp med de israeliska soldaterna samt kriga mot sin biologiska familj

Temat är orättvisa.

Motiv –  krig och svek.

Berättarperspektiv:

Emilio – allvetande berättare.

Iman – En återberättare som skriver om riktiga händelser.

Valentina – Jagform

Tova – allvetande berättare

Likheter och olikheter:

Handlingarna skiljer sig lite men miljön är lika och det ser vi genom att personerna i böckerna har det tufft och det är orättvist handel. Det är dessutom ett fattigt samhälle och en utsatt miljö i alla böcker.

Naturkatastrofer kan ske i hela världen. Krig kan också ske i Sverige men eftersom vi har en demokrati blir det inte lika mycket konflikter som i en diktatur då alla får vara med och bestämma. Konflikter kan leda till krig eftersom folket inte får sina röster hörda.

  • Att vi ska cykla mer och inte öka växthuseffekten.
  • Lärt sig mer att hur man ska gå till väga vid misshandel och orättvisa.
  • Att vi har det mycket bättre i Sverige än de länderna som upplever krig vilket vi borde uppskatta mer.
Äldre inlägg

© 2018 Vidgade vyer

Tema av Anders NorenUpp ↑