Vidgade vyer

Vi läser och blir ännu klokare

Kategori: Australien, Oceanien (sida 1 av 2)

Tema och motiv? – Francesca

Temat jag har valt till boken Francesca är ”problematik” då hela boken egentligen handlar om hur Francesca tar sig igenom alla sorters problem och hur hon hanterar sin vardag. Hon lever i en vardag där hennes mamma inte orkar ta sig ur sängen eller hur hon nyss kysst en kille som egentligen har flickvän eller hur hon kämpar för jämställdhet på sin skola. Hon är tvungen att ta på sig ansvar som en 17-åring inte borde och samtidigt ska hon handskas med alla vanliga problem.

Motivet jag har valt för boken är ”ge inte upp”, under hela boken verkar hon bygga upp en viss självkänsla som  stärker henne mer för varje dag och när hon stöter på all problem blir hon bara starkare varje gång problemet löser sig. Hon är påväg att ge upp ett tag men hon kämpar och tillslut börjar saker återgå till hur det var även om det går sakta men säkert. Hon lär sig av sina misstag.

En känsla – Francesca

Jag citerar ”Jag är hysterisk. Jag vet inte vad jag säger. Men jag kan inte hejda mig.
”Du vill ha henne för dig själv. Du tror att du kan fixa allt genom att glömma det, men du gör det bara värre. Allt är ditt fel. Det är ditt fel att hon fortfarande är sjuk, eftersom du inte vet hur du ska hantera det. För du är en vekling. Alla säger att du är det, och jag tror det, och mamma hade kunnat hitta någon bättre än dig och jag fattar inte varför du inte bara drar åt helvete nu, innan du gör allt värre”. Hans ansiktsuttryck är så förkrossande, men jag bryr mig inte. Jag vill såra honom”

Jag valde detta stycke därför att jag kan känna igen mig så mycket i Francesca när hon säger dessa saker till sin far. Ibland går det överstyr och man tänker inte på vad man säger till sina föräldrar förrän efteråt när man tänker efter och ångrar sig. Jag levde mig verkligen in i det stycket och jag kände medlidande för hennes far som bara stod där och var helt förkrossad men samtidigt kunde jag känna igen mig så mycket i Francesca. Hon har byggt upp så mycket känslor under en längre tid och allt blev bara för mycket, hon kunde längre inte hejda sina känslor. Jag tror att många ungdomar kan känna igen sig i detta stycket. Idag har man så många krav på sig själv och problem som man måste handskas med samtidigt som man måste tänka på allt annat, ibland blir allt för mycket och ibland hjälper det att skrika rakt ut för att minska ångesten. Det är viktigt att ta hand om sina nära och kära och verkligen ta vara på det man har för man vet aldrig när det kan tas ifrån en.

Jag kan förstå att Francesca betedde sig som hon gjorde, men jag tycker att det går till en viss gräns. Jag har suttit i samma situation som Francesca förut – inte på samma nivå – och man har så mycket känslor inom sig och utan att man tänker sig för riktar man all ilska och alla känslor mot en person som egentligen är oskyldig. Efteråt ångrar man sig och skuldkänslorna väller över en.

Francesca beskrivs som hysterisk och oförutsägbar tycker jag, hon slänger ut sig ord med insikt att såra någon. Hennes far står där helt uppskärrad över vad han nyss hört hans dotter säga. Efteråt springer Francesca iväg och lämnade hennes far där helt ensam men hon har en sådan relation till sin far att hon inte behöver ursäkta sig utan han tar all skit hon kastade på honom och tog det som jag tycker att föräldrar borde göra. För grejen är den att man i 9 av 10 fall aldrig menar det man säger och man får en klump i magen över vad man nyss sagt. Man blir chockad för att man faktiskt kan åstadkomma att säga sådana ord till någon man älskar.

En känsla- Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

Mrs Vaselli bor ensam i huset bredvid Amal och hennes familj. Hon är en gammal grekisk kvinna som är väldigt otrevlig och grinig. Amals mamma säger ofta till Amal att hon måste vara snäll och trevlig mot kvinnan även om hon inte är trevlig tillbaka, för då belönas man av gud. Amal försöker göra som sin mamma säger, även om det inte är det lättaste för henne,  och är artig mot Mrs Vaselli. En dag säger Amals mamma till henne att gå till grannen och ge henne en present. Motvilligt gjorde Amal som hennes mamma sa och gick dit. I början var Mrs Vaselli väldigt bitter, men efter att Amal fick henne at skratta, släppe det. De började öppna upp sig för varandra om sina problem. Jag tycker att ett känslosamt stycke var när Mrs Vaselli föll i gråt, när de pratade om hur hennes liv hade varit. Mrs Vaselli berättade för Amal hur jobbigt det hade varit för henne när hon kom till Australien, när hon fick missfall på missfall och när hennes man dog.  Amal fick tårar i ögonen och försökte trösta Mrs Vaselli.

Känslorna uppfattas genom hur författaren beskriver deras tonläge och tystnad. På hur de använder kroppsspråket och deras ansiktsuttryck.

 

Miljöbeskrivning -Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

Handlingen utspelar sig i Camberwell vilket är en förort till Melbourne i Australien.  Den utspelar sig i modern tid och för det mesta i skolan som Amal och hennes vänner går på.

Miljön kan jag delvis känna igen mig i. Å ena sidan verkar skolan vara mer strikt där än vad skolor är i Sverige. Skolan har bland annat en regel om skoluniform vilket hindrar Amal från att bära slöja i vilken färg hon vill. Det märks på sättet lärarna pratar med eleverna att de har mer och striktare  regler i klassrummet än vad skolor i Sverige har. Många lärare har dessutom fördomar vad det gäller att vara muslim och de tycker sig ha rätt att kommentera det.  Däremot har skolmiljön också många likheter med våran. Jag kan känna igen mig i dens tydliga hierarkier och outtalade koder för vad man får och inte får göra, vad man får och inte får ha på sig. Det märks också tydligt att de typiska ”tonårs problemen” är desamma i både Sverige och Australien.

 

Min bok utspelar sig i staden Sydney

http:/Sydney skyline from the north aerial 2010

Tio saker jag hatar med mig själv – bild på Australien

Här är en bild på Sydney i Australien, vilket är staden som hela min bok utspelar sig i.

Αυστραλία: Australia, Sydney Harbour Bridge by Rodney Haywood

Diskutera i världsdelsgrupp, Australien

Känguru- gruppen

Alla våra böcker utspelar sig för det mesta av tiden på olika skolor,  i eller runt om Sydney. Alla böckerna handlar om en stark kvinnlig huvudperson som kämpar för att få samma rättigheter som andra och bli behandlade lika. I två av böckerna handlar det om muslimska tonårs-tjejer som kämpar mot alla fördomar om deras tro och muslimska kultur. I den tredje boken handlar det om en tjej som kämpar för att få samma rättigheter som killarna har på hennes skola. För på den skolan är det killarna som dominerar och alltid sätts i första hand för det är en före detta pojkskola. Hon kämpar också för att få hennes familj att fungera när hennes mamma blir sängliggandes på grund av en depression. Så alla böcker har gemensamt att det är tonåringar som kämpar för sin sak och har väldigt mycket jobbigt runt om sig som alla har i tonårslivet. Till exempel så blir huvudpersonerna förälskade i en kille. De har alltså väldigt mycket runt om sig som vi tror att många kan relatera till för det är typiskt tonårsliv. Men det speciella med dessa tjejer är att de har ett gemensamt problem, att de inte behandlas som alla andra, blir särbehandlade på grund av etnisk tillhörighet eller kön.

Att tjejer blir särbehandlade eller utstötta i skolan tror vi inte är så vanligt i Sverige. Vi i Sverige har kommit längre gällande jämställdhet. Vi har mer jämställt mellan könen och försöker hela tiden jobba på att det ska bibehållas och hela tiden utvecklas. Vi har fortfarande en lång väg kvar för att uppnå jämställdhet, men vi är samtidigt en av de bästa länderna i världen när det gäller lika rättigheter och skyldigheter för alla könen. Så vissa situationer i svensk skola kan man säkert se att människor behandlas olika på grund av sitt kön men inte alls i den grad som görs i Australien och på den skolan som en av böckerna utspelar sig på.

Att man däremot blir särbehandlad på grund av religion eller härkomst tror vi är mer vanligt förekommande i Sverige. Detta eftersom vi har byggt upp fördomar i samhället som många har svårt att se förbi och många drar alla över samma kam och har svårt att acceptera alla människor precis som de är. Just diskriminering av etnisk tillhörighet tror vi är på ungefär på samma nivå här i Sverige som i Australien.

Det vi har lärt oss när vi har läst våra böcker är:

  • Man ska inte skämmas för sig själv och våga stå upp för den man är och vad man tror på.
  • Alla människor kämpar för något. Har sina egna problem. “Everyone is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.”
  • Annorlunda skolsystem. Det finns bland annat en klass elva.
  • Lärt oss att saker kan se betydligt mer annorlunda ut ur ett annat perspektiv. Vi har lärt oss lite om hur det kan vara att leva som tonåring i australien.

Av: Linnea, Tilde, Evelina, Sofia E

 

Huvudkaraktärer – Francesca

Francesca är en pryd och envis tjej. Hon tar inte alltför mycket plats och uttrycker inte sina åsikter om ingen frågar om dem. I början av boken hamnar hon i ett möte med en av skolans elevrepresentanter och då märker hon att hon gjort honom nervös och tar nytta av den situationen och får övertag om konversationen. Jag tycker det verkar som hon är säker på vilka ord hon använder och hur hon använder de orden, vilket är en av hennes starkaste egenskaper.
Hon var bekväm med hur läget var och hon hatade när saker började förändrades, det enda hon vill är att allt ska vara som förut.
Hon är lättirriterad och det kan ibland gå i överstyr och när det händer har hon som inställning att såra de personer hon är förbannad på.  Hon är inte en särskilt känslosam person men innerst inne mår hon uselt. Hon har en bubbla inom sig som växer varje gång det händer saker som påverkar henne negativt, hon tror att den kommer spricka av sig själv på grund av dess svaga motståndskraft men det gör den inte.
Hon kallar sin mamma för hennes namn endast för att hon varit rasande på henne så pass många gånger att hon vill distansera sig från henne.

I början av boken beskrevs Francesca som en skrytsam person och utan att behöva uttrycka eller anstränga sig skapade hon fiender. Antingen var hon för smart för sitt eget bästa eller så presterade hon inte i enlighet till hennes potential. Hennes tidigare vänner från hennes gamla skola, St. Stella, beskrev henne som söt, behaglig, medgörlig, lojal, såg henne inte som något hot och bra att ha i närheten. Men också att hon tog saker för personligt men Francesca tyckte inte att hon kunde se det på något annat sätt. Killarna på hennes nuvarande skolan tycker att hon saknar personlighet medan hennes killkompis tycker att hon är den ärligaste personen som han någonsin har mött.
Jag ser det som att hon är en oerhört osäker person, så hon ser på sig själv förklarar väldigt tydligt att hon tvivlar på sig själv. Hon har inte alltför stark personlighet och står inte ut i mängden särskilt mycket, tvärtom faktiskt, hon känner sig bortglömd. När hennes mamma gick in i en ‘depression’ blev det för mycket för Francesca och allting handlade inte om att Francesca inte visste vem hennes mamma var längre, utan om vem hon själv hade blivit. Dagen hon fyllde sjutton år hade alla glömt av hennes födelsedag, hennes mamma hade en fruktansvärd dag och all fokus låg på henne.  Hennes mamma brukade låta henne sitta vid vuxenbordet och lät henne mer än gärna vara delaktig i samtal. Nu känner hon sig osynlig och ful.

Man får delvis en bild från omslaget av boken. Det står inte direkt hur hon ser ut men hon är halv-italienare och har brunt rakt hår. Längre in i boken presenterar William – hennes förälskelse – henne för hans pappa och han kallar henne Sophia, hon förstår förstås inte. Det kommer sedan fram att William hade sagt att hon såg ut som Sophia Loren. Sophia Loren är en italiensk skådespelare som ung var väldigt vacker.

Francesca säger att hon inte känner sig som någonting alls, hon vill vara ett adjektiv men att hon just nu bara var ett substantiv.

Jag citerar ”Så jag ringer Justine Kalinsky och säger: ”Det är Francesca Spinelli”, och hon säger: ”Francesca, du måste sluta säga ditt efternamn. Hur är läget?”, och jag säger: ”Jag mår skit”. ”
det visar att Francesca verkligen är rädd över att hon ska bli bortglömd. Hon tror att den vänskapen hon har byggt med människorna på skolan kommer gå förlorade under ledigheten. I början tror man att hon verkligen hatar allt och alla på skolan men det visar sig att hon faktiskt trivs och har skaffat sig vänner som betyder något för henne.

Känsla – Francesca

Huvudpersonen Francesca i denna bok har stora och övertagande känslor inom sig. Man vet tydligt i boken hur hon hela tiden känner för man läser hela tiden om allt som händer runt om henne och alla hennes problem. Allt runt om henne gör att känslorna bara förstärks. Känslorna hon har är sorg och massor av kärlek till olika personer i hennes liv som hon bryr sig väldigt mycket om.

”Han skriker inte, han säger inget. Det är precis som om vi inte har något mer att säga varandra. Så jag går och lägger mig och jag känner en sådan sorg att jag måste agera min egen terapeut för att sluta gråta. Tänk på något roligt, beordrar jag mig själv. Tänk på något roligt”. I detta stycke från boken så grälar Francesca med sin pappa. Det är något som ofta händer just nu i deras liv för allt är så ostabilt och båda har starka känslor och alla tycker det är jobbigt med mammas depression för dom bryr sig så mycket om varandra i familjen men dom kommer ihop sig ibland. Men nu i detta stycke klarar inte Francesca av mer. Hennes känslor som sorg och stress gör henne så ledsen att hon inte kan hålla tillbaka tårarna. Hon kan inte sluta att gråta utan att säga till sig själv och tvinga sig själv att tänka på något annat.

Jag valde dessa rader för enligt mig är detta en känsla och händelse som verkligen står för bokens tema familjeproblem. Många tonåringar i dagens samhälle är också väldigt stressade och har det jobbigt i mellan åt för man har så många känslor hela tiden och ibland brister det och därför tror jag att känslan är något som många kan känna igen sig i. Just för att man har så starka känslor inom sig och alla kan ibland vara tvungna att få ut sina känslor. Till slut klarar man inte mer så tårarna forsar ut och det finns inget stopp. Känslor måste ibland få komma ut när ”bägaren runnit över” som är ett talesätt man brukar använda. Därför tror jag att folk som läser denna bok fångas av den för man blir berörd eller känner igen sig. Francesca uttrycker en ledsen känsla men jag tror att bakom den ledsna Francesca är det oro och stress som har tagit över henne.

K

Huvudkaraktärer- Ser mitt huvud tjockt ut i det här?

Huvudpersonen heter Amal Abdel-Hakim och är en muslimsk 16-årig tjej. Hittills har jag fått veta att hon bor i en villa med sin mamma och pappa. Hon lägger väldigt mycket tid på läxor och vill bli jurist, därför antar jag att Amal är väldigt duktig i skolan och är målmedveten. Det märks att huvudpersonen har bra självförtroende och självdistans eftersom att hon i boken ofta beskriver händelser där hon gjort bort sig på ett roligt och lättsamt sätt.

Jag har fått veta att hon varken är tjock eller smal, lång eller kort och har mörka ögon och mörkt hår. Lite längre in i boken börjar hon dessutom bära slöja på heltid.

 

 

Äldre inlägg

© 2018 Vidgade vyer

Tema av Anders NorenUpp ↑