Vidgade vyer

Vi läser och blir ännu klokare

Kategori: Afrika (sida 2 av 2)

Miljöbeskrivningar – I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Ombeni är ett ensamkommande flyktingbarn som flytt från kriget i Kongo till Sverige. Hon har bevittnat fruktansvärt våld i sitt hemland, bilder från vad som hänt finns alltid på hennes näthinna. Hemska minnen får man ta del av i boken men även fina minnen från hur hennes liv var innan hon kom till Sverige. Hur olika Kongo och Sverige är, Kongo beskrivs ofta i boken som ett fridfullt land, ingen stress bara en vacker natur med mycket tid till familjen. Medan Sverige beskrivs som ett kallt och mörk land där hon inte känner sig speciellt välkommen. Hon hade chansen att fly och lämna sina yngre systrar till deras öden och tog den chansen, ångesten efter det beskriver hon ofta som om det skulle vara ett straff att hon överlevt.

”Grönt. Skimrande solljus. Ångande frukt, groende frön, sprängande växtlighet bänder sig upp ur den röda jorden. Bananbladens blanka yta, som vimplar i vinden. Majsens rasslande. Maniocens toppskott som skiftar i violett. Mangoträdet bredvid vårt hus. Avokadoträden längre ner i dalen.”(sida 7)

När jag läser detta stycke i boken känns det som att man befinner sig i hjärtat av Kongo, jag få samma känsla som hon beskriver, en plats fullt av liv och växtlighet och ingen stress. Samtidigt som jag får en känsla av fattigdom och våld som också beskrivs målande i boken.

Mina fördomar kommer fram när hon beskriver denna natur. Jag tänker fattigdom, torka och elände när jag tänker på afrikanska länder men samtidigt med mycket glädje. Jag tror att livskvalitén prioriteras annorlunda. Enkelheten, familjelivet och lugnet. Är något vi svenskar kanske borde ta efter lite mer.

 

Abela – en känsla

På sidan 63 i boken så säger Abelas mamma till Abela följande:

-Var stark. Var en stark flicka, min Abela.

Dessa ord berör mig eftersom att det handlar om Abela och hennes mamma. Abela har närt sin mamma i flera dagar både dag och natt hela vägen från sin by till sjukhuset eftersom att hennes mamma har drabbats utav sjukdomen AIDS som sprider sig mer och mer i deras by. Nu när de är på sjukhuset så gör Abela allt hon kan för att få sin mamma frisk igen. Hon lite pengar som hon vill köpa medicin av men det finns ingen medicin på det fattiga sjukhuset. Abelas mamma blir bara sämre och sämre och nu hr hon slutat att både äta och dricka. Abela tittar i hennes mammas ögon och hon ser att mamma har det tufft. Abela känner att hennes mamma inte kommer att orka denna plåga och hon vill helst bara att mamma ska somna in för att inte behöva stå ut med detta. Mamma försöker stå ut så mycket som möjligt och när hon kollar svagt in i Abelas ögon så säger hon alltså -Var stark. Var en stark flicka min Abela.

Det väcker flera känslor inom mig eftersom att jag tycker att det är väldigt sirligt för Abela eftersom att hon redan har förlorar sin pappa och nu mamma. Den enda som är kvar från hennes familj är hennes lillasyster som även är drabbad utav sjukdomen sen födseln och har inte länge kvar att leva. Abela har även jobbat så mycket och gjort så mycket för att hennes mamma ska överleva men det slutar på detta hemska sätt. Abela fick reda på att hennes mamma gått när hon en dag hade varit och hämtat vatten till sin mamma och så kommer hon tillbaka så står en sjuksköterska vid mammas säng. När hon vänder sig om mot Abela så möts Abela av en väldigt sorgsen blick och det är då hon inser att hennes mamma har gått bort. Hon ville inte tro på det men detta var tyvärr den dystra sanningen och nu tvingas Abela vandra hela vägen hem ensam utan något eller någon.

Alem Blagajcevic EK17B

Nyare inlägg

© 2018 Vidgade vyer

Tema av Anders NorenUpp ↑