Vidgade vyer

Vi läser och blir ännu klokare

Morgon i Jenin – Tema och motiv

Tema: Orättvisa.

Jag valde motivet, orättvisa, för att en folkgrupp inte får bo kvar i sitt land. Samt för att många familjer och många släktskap förlorar nära och kära när de inte har något med kriget att göra. Detta tycker jag är orättvist eftersom de inte får leva i fred som andra människor grå göra.

Motiv: Människans värdighet.

Jag valde temat, människans värdighet, på grund av att alla människor är lika värda oavsett bakgrund och det ska inte behöva finnas konflikter på grund av att man inte har samma rötter. Allt folk bör enas istället.

Morgon i Jenin – En till känsla

Kapitel 42, sida 325. ”Moshe hade använt sina sista andetag till att avslöja vad som hänt och att be sin son om förlåtelse. Han hade talat om sina drömmar, om det judiska folkets längtan efter ett hemland. Han hade talat om Irguns hemligheter, de illdåd de gjort sig skyldiga till för att driva bort palestinier från deras hem. ”Barmhärtighet var en lyx vi inte hade råd med”, hade Moshe sagt. Han hade beskrivit de ansikten som hemsökte honom. ”Alltför många, min son.” Den arabiska kvinnan vars vristlänkar hade anglat när hon lade för honom av lammet. Hur han hade lärt sig att älska hennes arabiska barn och börjat dricka för att tysta hennes rop – ”ibni, ibni” – som han hörde lika tydligt som den dagen då han ryckte barnet ur hennes famn. ”Jag hörde henne och bara gick”, hade han viskat till David. Moshe hade inte hållit tillbaka några minnen, varken vackra eller hemska, och sedan hade han sist gått bort i natten.”

Det stycket beskriver karaktären Moshe mycket väl. Han har gjort mycket hemskt mot det palestinska folket såsom att stjäla någons barn, han levde sedan i en lögn hela sitt liv. Han var en ond människa som hade ljugit för sin son om det som egentligen hade hänt, att han föddes som palestinier och blev kidnappad från sin biologiska mor. David (Ismail) fick växa upp och kriga mot sin biologiska familj utan att få veta sanningen om det som egentligen hade hänt. Det Moshe sa visade att han ångrar det han gjort och mått dåligt över det hela sitt liv.

Jag fastnande för denna händelsen, att sonen blev kidnappad, då det är något hemskt och som gav modern och hennes familj hemska konsekvenser, t.ex. att mamman blev galen och led av sjukdomen Demens och att Amal som var hennes dotter inte fick någon moders- eller faders gestalt vilket påverkade hennes egna relation med hennes dotter. Det visade sig dock i slutändan att denna mannen hade lite känslor men det va lite synd att han sa det i sitt sista andetag istället för att ändra på sitt liv under tiden han va vid liv. Detta är känslosamt då det berättas mycket om hur de fick leva och sveken de kände, att Amal inte hade någon bra relation med sin mor på grund av denna händelsen och att David får reda på att hans föräldrar har ljugit för honom. Samt att Amal senare kunde återuppta kontakten med sin egna bror var väldigt intressant och mäktigt enligt mig då t.ex. David får berätta det han har fått höra hela sitt liv. Det visar på att Israel och Palestina kan ha fred mellan sig om de lägger alla problem åt sidan. Varför ska man bara ha fred med varandra för att man är familj? Varför inte ha fred och tänka på alla oskyldiga människor som dör istället?

Morgon i Jenin – miljöbeskrivning

Boken utspelar sig i Palestina i en krigszon där huvudpersonen lever i skyddsrum. De växer upp i en by som kallas för Ein Hod och miljön där är väldigt fattig och utsatt när kriget har påbörjats. Det förekommer även mycket våld och hemskheter. Denna miljö är inget jag riktigt har erfarenhet av då jag aldrig levt i krig däremot kan jag känna till mig i den förstörda och fattiga miljön därför att landet som mina föräldrar växte upp i, har några fattiga områden på grund av tidigare krig. Dessa områden har jag besökt vilket gör att jag kan förstå miljöerna lite bättre som de beskriver i boken. Mina föräldrar har dessutom levt i krig när de var unga och därför känner jag till miljön i denna bok då jag har fått höra många historier om deras upplevelser vilket gav mig en klarare bild av hur mina föräldrar har levt samt vad deras föräldrar har fått uppleva. Min farfars mor blev mördad när farfar var 3 år gammal och det fick han se i hans egna ögon. När han var 12 år gammal och rymde från israelerna blev hans far skjuten och hans sista önskan var att få lite vatten, därefter blev min farfar hotad att om han inte går därifrån kommer han också att dö. Senare när min farfar och hans syster lyckades fly från Palestina till Libanon växte de upp på egen hand, föräldralösa och hade inga kunskaper, de kunde varken läsa eller skriva. Min farfar avled tyvärr för 2 år sen och hans dröm var att en dag kunna åka tillbaka till Palestina. Min farfars syster lever än idag och bor Landskrona, jag får tills idag höra mycket om olika delar i deras uppväxt. Även i Libanon var livet tufft som palestinier vilket jag själv har skådat i flyktingskamperna när jag besökt Libanon då jag sett hur livet där skiljer sig från livet i Sverige. Detta är därför jag känner till mig i bokens hemskheter och i flyktingsförläggningarna.

Jag har hittills fått veta att olivodlaren som kallas för Yehya tvingas fly med sin fru och hans äldre söner, Hasan och Darweesh. Yeyha har ett barnbarn som heter Ismail i boken och israelerna kidnappar sonen ur moderns famn under flykten. Barnbarnet, Ismail, kommer sedan att uppfostras av Israel och man får därefter reda på att han kommer kriga mot sin biologiska familj. Det kommer göra att hans mor i stort sett blir galen eftersom hon är då traumatiserad på grund av att hennes egna son blev tagen från henne och sedan växer upp med hat mot sin mor. På flyktingslägret föder Hasans fru en dotter som heter Amal och hon är den som förblir huvudpersonen samt återberättar händelserna.

Sida 11. ”Amal ville ta en närmare titt in i soldatens ögon, men pipan på hans automatkarbin, som han tryckte mot hennes panna, tillät det inte.”

Citatet är den första meningen i boken som inspirerade mig att fortsätta läsa då jag kände att det var något intressant att läsa om med tanke på att det är en verklig, återberättande händelse av själva personen som upplevt alltihop. Jag ville läsa mer om hur hon kände under det ögonblicket och veta vad som skulle hända därefter när det inte gick att avfyra skottet. Det väckte många spekulationer samt frågor som jag ville ha svar på och redan efter första meningen förstod man att det kommer vara en bok som beskriver de traumatiska händelserna detaljerat och som väcker mycket känslor.  Det var ett väldigt bra sätt att börja boken eftersom det fångade mitt intresse direkt.

Och bergen svarade – En känsla

Jag tycker att boken ”Och bergen svarade” har en av sina mest känslosamma delar i början.

”Jag kan inte göra det, sa hon till mannen och skakade på huvudet. Jag kan inte vara den som väljer. Jag skulle inte stå ut. Jag kan inte heller vara den som väljer, sa Baba Ayub… Han tittade sorgset på sina fem barn. För att rädda handen måste ett finger huggas av. Han slöt ögonen och tog upp en sten ur säcken… Med krossat hjärta lyfte han upp sin yngste son i famnen, och Qais som blint litade på fadern lindade lyckligt armarna runt Baba Ayubs hals. Det var inte förrän Baba Ayub lämnade honom utanför huset och stängde dörren som pojken förstod att något var på tok, och där stod Baba Ayub med tårarna rinnande från sina hårt slutna ögon och med ryggen mot dörren, medan hans älskade Qais bankade på den med sina små nävar och vädjade till Baba att släppa in honom”

Detta stycket är taget ifrån sida nummer 15 i boken. Handlingen utspelar sig när Baba Ayub och hans kvinna blir tvungna att lämna bort ett utav sina fem barn till det hemska monstret. För hade de inte valt ut ett utav dem så hade han tagit alla fem. Baba Ayub var särskilt svag för ett utav banen, sonen Qais, som var tre år gammal. Han var en pojke som alltid var glad och spred energi omkring sig.                                                                                                      Baba Ayub och hans kvinna hade inte samvete till att välja ut ett utav dem, och valde att skriva deras namn på fem olika stenar. De skulle sedan lägga ner stenarna i en säck och ta upp en utav stenarna. Det namnet som det stod på stenen, skulle de välja när monstret skulle komma och bergära ett barn. Baba Ayub råkade ta stenen som det stod Qais på.

Jag har fastnat väldigt mycket för just den första delen i boken, där det handlar om Baba Ayub och hans familj, och om hur de tvingas lämna ett utav sina barn till monstret, och jag kan nästan inte förstå smärtan som familjen fick genomlida . Tänk om det hade varit jag själv som skulle bli tvingad att lämna bort ett utav mina egna barn? Det ska ingen någon sin behöva göra. Karaktärerna är såklart väldigt sorgsna, och Baba Ayubs tårar rinner ner för hans kinder samtidigt som han sluter sina ögon. Handlingen  är hemskt, och jag förstår precis att karaktärerna känner som de gör.

 

Tema och motiv? – Francesca

Temat jag har valt till boken Francesca är ”problematik” då hela boken egentligen handlar om hur Francesca tar sig igenom alla sorters problem och hur hon hanterar sin vardag. Hon lever i en vardag där hennes mamma inte orkar ta sig ur sängen eller hur hon nyss kysst en kille som egentligen har flickvän eller hur hon kämpar för jämställdhet på sin skola. Hon är tvungen att ta på sig ansvar som en 17-åring inte borde och samtidigt ska hon handskas med alla vanliga problem.

Motivet jag har valt för boken är ”ge inte upp”, under hela boken verkar hon bygga upp en viss självkänsla som  stärker henne mer för varje dag och när hon stöter på all problem blir hon bara starkare varje gång problemet löser sig. Hon är påväg att ge upp ett tag men hon kämpar och tillslut börjar saker återgå till hur det var även om det går sakta men säkert. Hon lär sig av sina misstag.

En känsla – Francesca

Jag citerar ”Jag är hysterisk. Jag vet inte vad jag säger. Men jag kan inte hejda mig.
”Du vill ha henne för dig själv. Du tror att du kan fixa allt genom att glömma det, men du gör det bara värre. Allt är ditt fel. Det är ditt fel att hon fortfarande är sjuk, eftersom du inte vet hur du ska hantera det. För du är en vekling. Alla säger att du är det, och jag tror det, och mamma hade kunnat hitta någon bättre än dig och jag fattar inte varför du inte bara drar åt helvete nu, innan du gör allt värre”. Hans ansiktsuttryck är så förkrossande, men jag bryr mig inte. Jag vill såra honom”

Jag valde detta stycke därför att jag kan känna igen mig så mycket i Francesca när hon säger dessa saker till sin far. Ibland går det överstyr och man tänker inte på vad man säger till sina föräldrar förrän efteråt när man tänker efter och ångrar sig. Jag levde mig verkligen in i det stycket och jag kände medlidande för hennes far som bara stod där och var helt förkrossad men samtidigt kunde jag känna igen mig så mycket i Francesca. Hon har byggt upp så mycket känslor under en längre tid och allt blev bara för mycket, hon kunde längre inte hejda sina känslor. Jag tror att många ungdomar kan känna igen sig i detta stycket. Idag har man så många krav på sig själv och problem som man måste handskas med samtidigt som man måste tänka på allt annat, ibland blir allt för mycket och ibland hjälper det att skrika rakt ut för att minska ångesten. Det är viktigt att ta hand om sina nära och kära och verkligen ta vara på det man har för man vet aldrig när det kan tas ifrån en.

Jag kan förstå att Francesca betedde sig som hon gjorde, men jag tycker att det går till en viss gräns. Jag har suttit i samma situation som Francesca förut – inte på samma nivå – och man har så mycket känslor inom sig och utan att man tänker sig för riktar man all ilska och alla känslor mot en person som egentligen är oskyldig. Efteråt ångrar man sig och skuldkänslorna väller över en.

Francesca beskrivs som hysterisk och oförutsägbar tycker jag, hon slänger ut sig ord med insikt att såra någon. Hennes far står där helt uppskärrad över vad han nyss hört hans dotter säga. Efteråt springer Francesca iväg och lämnade hennes far där helt ensam men hon har en sådan relation till sin far att hon inte behöver ursäkta sig utan han tar all skit hon kastade på honom och tog det som jag tycker att föräldrar borde göra. För grejen är den att man i 9 av 10 fall aldrig menar det man säger och man får en klump i magen över vad man nyss sagt. Man blir chockad för att man faktiskt kan åstadkomma att säga sådana ord till någon man älskar.

Morgon i Jenin – huvudkaraktärer

Eftersom boken följer historien i tre generationer är det flera huvudkaraktärer som man får läsa om men den egentliga berättaren är Amal.  Hon beskrivs som en väldigt stark, självständig, kärleksfull och modig person på grund av att hon förlorar sina nära och kära, för att hon upplevt mycket traumatiskt men ändå står hon ut på egen hand och lyckas fly till USA tillsammans med sin dotter. Ett inträffande i boken som även beskriver henne som en stark och modig person är att hon träffar sedan Ismal (sonen som blir kidnappad och krigar mot sina biologiska familj) men vid detta tillfälle heter han David. Hon träffar då honom och får svar på många frågor, sedan åker hon tillbaka till sitt hemland Palestina. Det tycker jag är väldigt modigt av henne därför att det skulle väcka mycket känslor att åka tillbaka till den platsen där allt hemskt har skett. Det som gör henne kärleksfull är att släktskapet är äkta, de offrar mycket för varandra. Amal är även väldigt verklighetstrogen, det är alla karaktärerna i boken, det är många som dör vilket gör boken allmänt verklighetstrogen på grund av att det inte alltid är ett lyckligt slut. Karaktärerna beskriver dessutom miljöerna och händelserna riktigt bra.

En mening i boken som beskriver min karaktär bra är ”alla föds vi med de största rikedomar vi kommer att få i livet. En av de rikedomarna är hjärnan, en annan hjärtat”. Jag tycker att det beskriver Amal som person eftersom hon har ett gott hjärta och hon visar mycket medmänsklighet. Hon går t.ex. igenom väldigt mycket, hon växer upp med en galen mamma men ändå går Amal vidare. Hon vill inte hämnas mot någon eller göra någon illa och det passar meningen med tanke på att hon anser att ett gott hjärta är dyrbart.

 

En känsla- Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

Mrs Vaselli bor ensam i huset bredvid Amal och hennes familj. Hon är en gammal grekisk kvinna som är väldigt otrevlig och grinig. Amals mamma säger ofta till Amal att hon måste vara snäll och trevlig mot kvinnan även om hon inte är trevlig tillbaka, för då belönas man av gud. Amal försöker göra som sin mamma säger, även om det inte är det lättaste för henne,  och är artig mot Mrs Vaselli. En dag säger Amals mamma till henne att gå till grannen och ge henne en present. Motvilligt gjorde Amal som hennes mamma sa och gick dit. I början var Mrs Vaselli väldigt bitter, men efter att Amal fick henne at skratta, släppe det. De började öppna upp sig för varandra om sina problem. Jag tycker att ett känslosamt stycke var när Mrs Vaselli föll i gråt, när de pratade om hur hennes liv hade varit. Mrs Vaselli berättade för Amal hur jobbigt det hade varit för henne när hon kom till Australien, när hon fick missfall på missfall och när hennes man dog.  Amal fick tårar i ögonen och försökte trösta Mrs Vaselli.

Känslorna uppfattas genom hur författaren beskriver deras tonläge och tystnad. På hur de använder kroppsspråket och deras ansiktsuttryck.

 

Tema och motiv- Amish

Jag tycker att det finns flera olika teman i min bok. De teman som jag tycker är viktigast är vänskap, kärlek och orättvisa.

Jag har valt ordet vänskap pågrund av att det mellan huvudkaraktären Paul Morton och en amishman vars nämn är Eli Eicher fick en go vänskap. Detta visar även att vänskap kan uppstå oberoende bakgrund och vart man kommer ifrån. I detta fallet så är Eli med i amishsäkten men Paul lever som alla andra. Det stoppar ändå inte deras vänskap från att blomstra och en stor del av boken kretsar runt deras vänskap.

Ordet kärlek valde jag för att mellan Elis syster och Paul så är det kärlek som frodas. Det står i boken hur han låtsas åka till Elis hus för att träffa honom fast han vet att Eli inte är hemma för att träffa hans syster. Man får därefter läsa hur hon tänker om Paul och hon tycker samma om honom. Detta visar även precis som med vänskapen att kärlek kan uppstå mellan folk som har helt olika bakgrunder.

Orättvisan valde jag för att det beskriver vad Amishfolket får uppleva varje dag genom att olika människor ger sig på dem antingen via ord eller våldshandlingar. Det står att det inte är allt för ovanligt att ungdomsgäng åker ut på vägarna med bilar för att leta upp Amishfolk som de kan förstöra för. Ofta så kastar dem saker mot deras buggys som deras vagnar heter eller försöker skrämma upp hästen på alla möjliga vis. Det är även andra delar av texten man får läsa om orättvisa som exempel när Eli blir bortagen ur sekten.

Ett motiv i min bok skulle kunna vara något i stilen med ”en ny värld”. Det är på grund av att in huvudkaraktär inte innan har någon sorts relation till amishkulter och inte heller så mycket vetskap om vad den innebär. Fastän det så blev han ändå nära flera från amishsekten, något som var helt nytt för honom.

 

En känsla – I gryningen tror jag att mamma ska väck mig

”Är det straff att vara den som överlever, när det borde vara det pris alla slåss om? Men för mig är det ett straff. Jag vill vara med min familj. Är alla döda vill jag också vara död. Att leva ensam är ett fängelse”
(s.143)

Detta är ett citat från boken jag tycker är lite extra gripande och känslosamt. Ombeni känns så ensam och sårbar när hon tänker detta. Det är precis som att hon ligger på botten och det finns ingenting i världen som skulle kunna hjälpa henne få tillbaka livsglädjen.

Hon har bott ett tag i Sverige, själv i en lägenhet. Hon har förlorat halva sin familj och resten av familjen vet hon inte om de är i livet eller inte. Ombeni har inte lyckats skaffa några kompisar, det är ingen som har brytt sig tillräckligt för att lära känna henne. Allt hon har är sin hund Gösta som hon fick ta med sig från sin första flytt inom Sverige.

Jag själv har inget i mitt liv som ens går att jämföra de fruktansvärda hon varit med om, men känslan av ensamhet tror jag alla kan relatera till mer eller mindre.

« Äldre inlägg

© 2018 Vidgade vyer

Tema av Anders NorenUpp ↑